Många av oss fick uppleva trådradion på 40-,50 och 60-talen. Ursprungligen var tanken att trådradion skulle ge en stabil och säker radiomottagning av riksprogrammet även i de delar av landet som hade en ojämn täckning av dåtidens lång- och mellanvågsnät med kraftig fading under den mörka delen av dygnet. Efter kriget beslöt riksdagen att göra en storsatsning på trådradio och då även i storstäderna som i Stockholm med tanke på att flera radioprogram skulle kunna distribueras då. Artikeln nedan som finns uppsatt på Radiomuseet.
SÅ FUNGERADE TRÅDRADION
Radiomottagarens antenningång anslöts till telefonnätet via ett filter på väggen, som
separerade telefontrafiken från radioprogrammet. Radions riksprogram kunde avlyssnas
på långvåg 1830 m = 164 kHz (Allouis). När sedan program 2 startade år 1955 sändes
det programmet på 1068 m = 281 kHz (Minsk). Tanken var att man skulle kunna sända
ytterligare radiokanaler via trådradio men detta blev aldrig aktuellt.
Man framhöll att fördelen med tekniken var att lyssnarna kunde använda sina vanliga
radioapparater, vilket de inte hade kunnat göra om de skulle gå över till FM-mottagning.
Trådradiotekniken utvecklades på 1930-talet och det sena 30-talets nya och moderna
bostadskomplex var redan från början utrustade med trådradio. Ett exempel är kvarteret
Mormon på Södermalm i Stockholm.
Det var efter en utredning i 1946 som besluten kom om en utbyggnad för 700 000 lyssnare. År 1964 när utbyggnaden avslutades hade man som mest 300 000 abonnenter. På 1970-talet lades hela trådradionätet ned i takt med att FM-nätet byggdes ut.
Lars Lindskog