Den unika radiosändaren som splittrades

 rm04635a_redigerad-4

K G Eliassons radiosändare byggdes 1923 och var i drift som
rundradiosändare fram till den första januari 1925 då Radiotjänst började
sända över Telegrafverkets nya sändare på 0,5 kW. Denna sändare, som
var monterad i K G Eliassons fastighet på Vallgatan 8, sände med 300W på
mellanvåg 460 meter (652 kHz).

Mer information finns under RM 4635 och RM 4681www.radiomuseet.se

tm51000-428_redigerad-1

Detta är en bild på K G Eliassons radiosändare som den såg ut när den
hängde i radiohuset vid Delsjövägen. Den startades i samband med
invigningen av radiohuset 1970 och sattes ånyo i drift i samband med att
Erik Bergsten 1982 spelade in ett Tekniskt Magasin som handlade radions
utveckling.

År 1995 skulle lokalradion flytta in i radiohuset vid Delsjövägen och då rev
man den vägg på vilken sändaren var monterad varför sändaren togs ned.

Samma år skrev Göran Jemtsjö på Riksradion nedanstående brev:

eliasson-600

I detta brev, som är sänt som en information till Radiomuseet med attention
Björn Wallander, meddelas att Kjell (Hammar) på Riksradion beslutat att
deponera K G Eliassons laboratorium (= radiosändare med tillbehör) till
Radiomuseet i Göteborg 1995-08-31.

Men vad hände egentligen?

Sändarens slutsteg dvs den övre delen av det som syns på bilden
hamnade på Radiomuseet tillsammans med marmorskivan med de fyra
motståndslamporna.

Vad hände med den undre plattan där lågfrekvensförstärkaren och
modulatorn var monterade och vad hände med de K G Eliassons två
kolkornsmikrofoner?

Vi har gjort en omfattande undersökning för att få tag i den eller de personer
från Riksradion och från Radiomuseet, som var involverade med
transporten av sändaren från Radiohuset till Radiomuseet för att därigenom
försöka nå klarhet i frågan varför man inte tog med sig resten av sändaren
från radiohuset. Ingen av alla som vi talat med minns någonting av det som
skedde med sändaren 1995.

Jag behöver Din hjälp!

Vet Du någonting om detta eller känner någon person som Du tror skulle
kunna kasta ljus över detta så ber jag Dig att höra av Dig så snart som
möjligt till mig. Vi har en gemensam skyldighet gentemot Göteborgs
radiohistoria att reda ut det här!

Lars Lindskog

Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 46, 1 november 2013

Kampen för Sölvesborg MV går vidare

 Mellanvåg-11-72-pix-600

Bilder Christian Stödberg

TERACOM gör reklam för sin stolthet som man idag vill riva.

Mellanvåg-11-72--600-pix

152 personer skrev på för Sölvesborg MV-station

Sölvesborg-MV-Carnegård-600
Bild: Kenneth Carnegård

Christian Stödbergs skrivelse till Riksantikvarieämbetet har nu avsänts.
Den innehåller en vädjan om att Sveriges enda kvarvarande stora
mellanvågsstation skall bevaras som kulturminne.

Radiohistoriska Föreningen i Västsverige sände ut en vädjan till alla
medlemmar om att stödja Christian Stödbergs skrivelse. Totalt kom det in
152 namn. Denna skrivelse finns även översatt till engelska.

Lars Lindskog

Trollhättan den 15 oktober 2012

På förekommen anledning att Teracom önskar riva mellanvågssändaren i Sölvesborg
vänder vi till er. Sveriges Radios utlandsprogram Radio Sweden upphörde med sina
sändningar på kort- och mellanvåg den 30:e oktober 2010 av besparingsskäl. Radio
Sweden betalade ägaren av sändaranläggningarna Teracom ca 12 miljoner kr om
året i hyra för sändningstid, elförbrukning m.m.

Radio Sweden har/hade särskilda anslag via UD och från ej officiellt håll drog UD in
stödet. Orsaken var att rundradio anses som förlegat och en stark övertro på internet
som kommunikationsmedium. Sveriges Radio hade en rad osakliga argument som
skäl för nedläggningen. Bl.a. påstod man att Sölvesborgssändaren varit ur drift under
flera månader vilket saknade all verklig grund. Merparten av kostnaderna var för
kortvågssändningarna.

När Sveriges Radio bestämde sig för att ändra inriktning för ljudradio i slutet av
1970-talet, stod det klart att den äldre och svagare sändaren i Hörby inte skulle hålla
så många år till. Den nya inriktningen innebar att flertalet mellanvågssändare som
betjänat större områden inom Sverige skulle läggas ned i takt med ålder och
underhåll. Istället skulle man nu rikta sig mot utlandet. Långvågssändaren i Motala
skulle bibehållas och ändra om riktningen för ökad hörbarhet i de nordiska
grannländerna.

Samtidigt sökte man en ny förläggning till den nya mellanvågssändaren som skulle
ersätta den hårt slitna och nästan uttjänta sändaren i Hörby. Televerket byggde upp
en kedja under 1950-talet med större regionala sändare för att ersätta dels små svaga
sändare samt att förbättra hörbarheten och slippa beroendet av Motala långvåg som
bara hördes på avstånd under dygnets mörka del.

De nya sändarna uppfördes i Göteborg, Stockholm, Sundsvall och Östersund i en
brytningsperiod då man stod mellan den äldre AM-tekniken och den mer moderna
och mer njutbara FM-tekniken.

1961 kom en ny långvågssändare i Motala till. Alla utom Motala var slutkörda under
senare delen av 1970-talet och lades ned en efter en p.g.a. dålig verkningsgrad, få
lyssnare och stort underhållsbehov. Den sista mellanvågssändaren från denna period
att läggas ned blev Göteborg 1984.Motala långvåg gjorde sin sista sändning i
november 1991. Kvar var då bara Sölvesborg.

När man planerade för en ny sändare hittades ingen godtagbar plats i Skåne vilken
ITU – Internationella Teleunionen hade fastslagit. Istället hittade man en godtagbar
plats ute vid havet på halvön Listerlandet i Sölvesborgs kommun. 1982 påbörjades
markarbeten och i maj 1985 invigdes stationen under högtidliga former med
representanter från bl.a. Televerket Radio, Sveriges Radio, Sölvesborgs kommun
m.fl.

Sölvesborgssändaren skulle förmedla Sveriges röst till Europa. Sölvesborgssändaren
blev Sveriges starkaste rundradiosändare men en total uteffekt på 2MW med
antennförstärkning inräknat. Strålningen koncentrerades mot norr och väster men
dämpades mot söder för att inte kollidera med andra sändare på samma frekvens,
framför allt Rumänien. Täckningsområdet blev hela Skandinavien, Västeuropa och
Baltikum. Sölvesborgssändaren är den enda kvarvarande i sitt slag i Sverige som är
helt intakt och fullt körbar efter lite handpåläggning. Resten är rivna och utskrotade.

Stationen består av ett hus inrymmandes sändare, dagrum, verkstad och
kraftförsörjning utformat som en ordinär villa, målat i en färg för att kunna smälta
in i omgivningen. Till det hör två stycken 135 m höga självbärande fackverksmaster tillverkade av Smedjebacken-Boxholm, monterade av Wibe. Sändaren är på 600kW och kommer ifrån tyska AEG-Telefunken. Masterna är byggda av delar från kraftledningsstolpar och är i stort sett underhållsfria.

Sölvesborgssändaren är lika känd bland radiolyssnare både i Sverige och utomlands
som t.ex. Grimeton eller Stockholm. Vi har skrivit till Sölvesborgs kommun om att få
stationen byggnadsminnesförklarad. Den speglar en äldre teknik i ett modernt
utförande som den såg ut i början på 1980-talet. Sölvesborgs kommun har ställt sig
positiv till att byggnadsminnesförklara stationen om det sker med statliga medel.
Länsstyrelsen i Blekinge Län har emotsatt sig en byggnadsminnesförklaring med motiveringen att en
sändare som har haft primärt område utlandet inte faller inom ramarna att skyddas
samt att den är för ny. Sölvesborgssändaren ingår inte längre i Teracoms affärsplan
och ses som en belastning och all gammal teknik ska bort. Teracom ska ha ansökt hos
Sölvesborgs kommun om rivningslov enl. uppgifter från tidningen BLT/Sydöstran.

Eftersom den är lika känd som Grimeton och bägge är unika så till vida att de är de
enda fungerande exemplaren i Sverige vore inte bara en kulturell förlust utan även
en teknisk förlust för framtiden. Bägge har fyllt en viktig länk i kontakten med
hemlandet för utlandssvenskar eller svenskar på resa utomlands. En rivning
motsätter vi oss starkt. Grimeton blev byggnadsminnesförklarad. Då anser vi att
Sölvesborgsstationen har alla förutsättningar att få bli det också. Dessa stationer
minskar i rask takt.

Själva sändartypen har funnits hos Danmarks Radios mellanvågssändare i
Kalundborg, vilken lades ned förra året och revs tidigare i år, hos Norkring på
Kvitsøy – nedlagd 2006 och även den riven i år, hos RTL i Luxemburg vilken
kommer att läggas ned inom kort efter protester från närboende.

Det finns en stark övertro på internet. Internet fungerar inte överallt.
Datorkommunikation i allmänhet är mer såbart än radiokommunikation. Vi har sett
hur skumraskstater blockerar hela eller delar av internet som inte passar regimen.
Fortfarande är det dyrt och besvärlig att använda internet utomlands framför allt
mobil uppkoppling.

Några av oss fick ett exklusivt besök i sändaranläggningen i mars 2011 med Bengt
Meijer från Teracom i Hörby som värd. Enl. Bengt Meijer som representant för
Teracom och som har varit med sedan stationen var ny, är stationen i gott skick,
masterna de bästa ur underhållssynpunkt hos Teracom och sändaren kan med kort
varsel startas igång igen efter lite handpåläggning.

Argumenten för ett bibehållande är:

  • En unik station i ett enda exemplar i Sverige.
  • Den förmodligen enda kvarvarande exemplaret av denna sändarmodell i Europa
    (anm. Telefunken S4006). Om inte annat kommer den att bli det sista
    kvarvarande exemplaret i Europa.
  • Ett äldre sändningsformat visas med modern teknik.
  • Ett välkänt landmärke med sina två antennmaster vid Hanöbukten.
  • Stationshuset skiljer sig mot tidigare stationer. Den ser ut som en vanlig villa.
    Tidigare har dessa anläggningar fått stora arkitektritade komplex eller legat
    nedsprängt i berg.
  • Är i tekniskt mycket gott skick även om sändaren i sig är en generation för
    gammal jämfört med nyare. Med rätt underhåll kan den gå i 30-40 år till kanske
    mer enl. Teracom.
  • Masterna kräver ytterst lite underhåll.
  • Täcker hela Sverige och kan användas i beredskapssyfte.
  • Den absolut sista sändaren av denna typ i Sverige. Resten är utskrotade och
    rivna.
  • Ett viktigt teknikarv i klass med Grimetons radiostation utanför Varberg i
    Hallands Län.

Christian Stödberg

Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 46, 1 november 2012