Radiohistoriska Föreningen i Västsverige En historisk tillbakablick

2014 firade Radiohistoriska Föreningen i Västsverige 30 år och Radiomuseet firade 20
år i de nuvarande lokalerna. Föreningen skapades 3 dec 1983 av radioamatörer och hette
då Amatörradiohistoriska Föreningen i Västsverige. 1984 var det första verksamhetsåret
och föreningen höll till och samverkade med Göteborgs Industrimuseum.

De första åren gav föreningen ut en årsskrift och nedanstående artikel om hur föreningen
bildades är hämtad från den första årsskriften 1984.

Erik Bergsten känd från bland annat Tekniskt magasin på TV var en av grundarna
och föreningens förste ordförande. Han hade med en artikel i den första årsskriften ”The
SM&DGR Saga” och där kan man läsa om hur han kom in på amatörradiobanan. Ett
nytryck av artikeln publiceras i detta nummer av Audionen.

Bo Stjernberg som tyvärr gick bort i november 2014 var också en av grundarna och han
hade också med en artikel ”SHF 1”i första årsskriften. Där kan man läsa om hur han deltog
i en forskargrupp som arbetade med jonosfärsforskning på Chalmers under ledning av
professor Olof Rydbeck. Ett nytryck av denna artikel finns med i detta nummer av Audionen.

På förslag från ordförande Kjell Markström ändrades föreningens namn till ”Radiohistoriska Föreningen i Västsverige”. Detta gjordes för att tydliggöra att föreningen hanterar alla sidor av radiohistorien.

På förslag och med hjälp av framlidne Åke Jansson fick föreningen tillgång till g:a
Ritkontoret på Götaverken. 800 m2 till en kostnad av 10 000:- per år! Flera pessimistiska
medlemmar hyste farhågor om den stora ytan: ”hur ska vi kunna fylla ut de här rummen?”

Lokalerna var i ett bedrövligt skick: vi fick tillträde den 1 april 1993. Åke Jansson, Sören
Engblom och Ulf Sjödén (ev någon mer) jobbade dagligen med att köra till skroten (genererade inkomster till föreningen), till tippen och tvättade lokalerna. Bl a fönstren och persiennerna var skitiga till max! En heltäckningsmatta i salen där TV/Amatörradiodelen nu finns var rutten och stank p g a ett läckande element. Med hjälp av Lindholms Golv och Mike Patchett Rör och Kyla fick vi en ny plastmatta inlagd och nya delar till elementet, som var upprostat!

Av lysrören fungerade bara hälften. Dessutom var de väldigt smutsiga. Varje armatur
tömdes på lysrör och glimtändare, tvättades och med hjälp av Telia Mobitel fick vi en
hel kartong lysrör + glimtändare. På en stor tavla skrev vi upp allt det materiel, som vi
behövde. Bl a hade vi stort behov av hyllskenor. Vartefter vi fick tag på grejorna, kunde vi
stryka på önskelistan.

I samband med invigningen av de nya lokalerna 1994 ersattes årsskrifterna med medlemstidningen Audionen som kommer ut fyra gånger om året med inbjudan till medlemsmöten och årsmötet.

1998 kom första versionen av Radiomuseets webbplats. Denna låg först på Telemuseums
webbhotell, men flyttades 2003 till ett fristående webbhotell och fick egen domän
”radiomuseet.se ”.

2007 började ett nyhetbrev via mail ”Nyheter från Radiohistoriska Föreningen i Västsverige” ges ut. Detta kom ut sporadiskt med ojämna mellanrum, men döptes senare om till ”Nyheter från Radiomuseet” och vidareutvecklades av Lars Lindskog till att komma ut en gång i månaden med ett fylligt innehåll.

Alla nr av Audionen och nyhetsbrevet finns sedan tidigare på den interna medlemssidan.
Nu har även årsskrifterna från de tidigaste åren skannats in och finns också tillgängligas där.

Medlemsavgiften var från början 25 kr och har sedan höjts i omgångar och är nu 250 kr.

I slutet på 1984 hade föreningen 49 medlemmar. Medlemsantalet ökade sedan stadigt år
från år och var 1995 knappt 300 medlemmar. Mellan 1995 och 2000 ökade medlemantalet
kraftigt till nästan 700 medlemmar och var sedan som högst 2007 med över 700 medlemmar. Därefter har det tyvärr stadigt gått nedåt och har de senaste åren planat ut strax under 600 medlemmar.

Medelåldern är hög och om föreningen skall få ett långt liv som man hoppades i artikel
nedan, så måste föreningen bli bättre på att attrahera yngre medlemmar.

Ulf Sjödén och Viktor Ohlsson

Föreningens tillblivelse

Denna artikel publicerades första gången i årsbok 1984 för
Amatörradiohistoriska Föreningen i Västsverige.

Föreningen instituerades vid den av SSA anordnade ordförandekonferensen den 3
december 1983 på Industrimuseet. Närvarande var ett antal funktionärer ur olika radioklubbar i distriktet samt ett antal inbjudna äldre radioamatörer med uttalat intresse för amatörradiohistoria. Närvarande var även Industrimuseets chef, fil dr Ingegerd Särlvik
och Museinämndens vice ordförande, Lennart Friden.

Idén till bildandet av en Amatörradiohistorisk Förening i Västsverige kom ursprungligen
från DL6, SM6CVE Ulf Sjöden, som – inspirerad av bl a ‘Förderverein Das Amateurfunkmuseum’ i Västtyskland och en oplacerbar mängd utländska gamla amatörradioskrifter – förde fram tanken på ett organiserat samlande till SM6DGR Erik, som tände på iden om ett västkustskt teknikcenter. Tillsammans med SM6ASD Bo, tågade man upp till Ingegerd Särlvik på museet med planerna.

Ingegerd, som visste att man i museets magasin hyste en stor mängd apparatur, som
benämndes “RADIO”, ställde sig positiv till en teknikhistorisk förening med anknytning
till museet och med amatörradiohistorisk inriktning, därmed hoppandes på att man även
kunde ta sig an andra radioområden än just amatörradio.

För att göra föreningen intressant även för radioamatörer utanför göteborgsregionen
vidtalades några äldre amatörer från vart och ett av de fyra västsvenska länen. SM6AOU
Philip i Kungsbacka, SM6AEN Lennart i Göteborg, SM6UG Per-Ebbe i Ulricehamn och
Rune SM6AVM i Hjo ställde upp för N, O P respektive R län.

Efter samtal med chefen för Televerkets Radiodivision, SM6BJP Edgar, kunde även
“Myndigheten” fås att sluta upp bakom idén. Därifrån var det heller inte svårt att motivera
SM6ARV Veine att representera radioindustrin.

Självskriven ordförande är SM6DGR Erik och naturlig sekreterare i sin egenskap av
SSA:s distriktsledare för SM6 är SM6CVE Ulf.

Efter instituering av föreningen den 3 december, konstituerade sig styrelsen vid sitt första
sammanträde den 25 mars 1984 varvid SM6AVM Rune utsågs till kassör och SM6ARV
Veine till vice ordförande.

Föreningen hade fötts utan smärtor. Låt oss hoppas att den får en problemfri uppväxt
och ett långt liv ……………..

gamla loggan-1

Föreningens första logotype

“The SM6DGR Saga”

erik bergsten2

Denna artikel publicerades första gången i årsbok 1984 för Amatörradiohistoriska
Föreningen i Västsverige

 

 

 

 

Första kontakten med radio återkallar minnen av obäkiga hörlurar på en 2-åring, pillande med en tråd på en kristall och förunderlig musik från någonstans. Min pappa sade att det kom från Droitwich, eller var det Nauen i Berlin. Sen kom också farbror Sven och Barnens brevlåda och undantaget från bordsskicket inträffade en gång i veckan, när barnet dels skulle äta och dels sitta i barnstolen med hörlurarna på och lyssna till Efraim  lexander och de andra sagofigurerna som Sven Jerring matade oss småbarn med.

Sen bar det av till Blekinge, men då hade den blivande SM6DGR (ex-MU) blivit litet äldre
och fått lämna barnstolen och bege sig ut på egen hand i staden Karlshamn, där familjen
vistades under sommarmånaderna. Tvärs genom Blekinge gick det ångtåg, som stannade
alldeles intill där vi bodde. Och då var det inte svårt att smyga sig ner och bli god vän med
järnvägstelegrafisten Erik Agner, som svarade för kommunikationerna med hjälp aven hel
stor sal fylld med guldglänsande telegrafapparatur, ur vilka det ringlade sig pappersormar i miltals med långa och korta “Tåg ut” och “Tåg in” till Trensum och Asarum, som utgjorde
de närliggande tågstoppen på sträckan Kristianstad – Kalmar. Det var förstås frestande att
försöka trycka på den barnförbjudna telegrafnyckeln och en gång flög den lede i barnet
och “SOS” tonade ut över Blekinge, tågen stoppades och stor oreda uppstod – milt sagt!

Lyckligtvis var sommarlovet just till ända, så familjen flyktade tillbaka till Stockholm –
ett minne rikare.

Sedan gick det en del år och SM5MU (på den tiden) skulle i paradiskostym infinna sig
inför mönstringsnämnden. Alla unga män ville komma till Flygvapnet eller köra stridsvagn, så när jag tillfrågades om önskemål aven högröd major – sade jag: – “Signaltrupperna”! – Det blev mol tyst. Aret var 1942 – utanför landets gränser rasade andra världskriget och signaltrupperna var så nybildade att dom knappt fanns i rullorna.

Men det blev S 1 på Frösunda, alldeles vid Haga Norra grindar i Stockholm. Och resultatet
av tre års beredskap, som slutade i Värmland den 25 maj 1945, blev ett behov att fortsätta
signaleriet i civila miljöer. Främst genom medverkan av SM5LI Harry, som blev en av mina kollegor på AB Radiotjänst 1947 och med benägen hjälp av assistenten på elektronik på KTH, Affe Lindgren, SM5IQ, gick vägen sakta men säkert upp till Malmskillnadsgatan, där licensprov för B-licens avlades 1948. Och rader av gamla kompisar från krigsåren finns här fortfarande – på OFFRO:s frekvens 3523 kHz på morgnarna. Så cirkeln är sluten – från Karlshamns järnvägs- telegraf till hemmastationen i Mölnlycke, där vi just håller på att införliva de nya WARC- banden i denna den mest fantastiska av alla fritidssysselsättningar. För att med några få watts effekt säga hej och hasta la vista till fyrvaktaren på Kap Horn ena dagen och ‘tuna’ in bland gängen i San Fransisco den andra, ger liksom världen i blixtkoncentration. När ‘condx :en’ finns där är världen Din! Du har chansen att uppleva det också!

SM6DGR Erik Bergsten

”SHF 1”

Denna artikel publicerades första gången i årsbok 1984 för Amatörradiohistoriska Föreningen i Västsverige.

SHF 1 Bild1 SHF 1 Bild2

Vid Chalmers Tekniska Högskola, Institutionen för Teleteknik och Elektronik, bedrevs
under och efter kriget en omfattande jonosfärforskning parallellt med utbildningen av
civilingenjörer. Verksamheten leddes av den dynamiske professorn Olof Rydbeck.

Den här historien börjar 1945. Då och några år framåt fanns en grupp forskningsassistenter vid institutionen, ivrigt sysselsatta med jonosfärforskning, vågutbredningsstudier, vakuum- elektronik mm. Bland namnen kan nämnas:
Ingvar Svensson   nu lektor vid Polhemsgymnasiet
Sigvard Tomner   nu generaldirektör och chef för STU
Bertil Agdur          professor
Sven Olving           professor och rektor för CTH
Rune Lindquist    forskare på FOA till sin död
Gunnar Axeling    nu Bell Laboratories, USA
Wiggo Wentzel     nu SAAB
Till denna grupp hade även undertecknad glädjen att tillhöra.

Efter kriget samlades i USA och i Europa mängder med överskottsmateriel som radiostationer, radarstationer, antenner, komponenter, rör av alla de slag. Olof Rydbeck insåg omedelbart vilken betydelse dessa utrustningar skulle komma att ha för utbildningen och forskningen. Så visade sig också senare bli fallet. Han beslöt därför att personligen resa till USA för att på stället köpa och genom sina utomordentliga kontakter få en mängd utrustning av den här typen. Han avreste per båt och kände ett starkt behov av att ha kontakt med sin institution och de unga och gröna assistenter som skulle försöka fortsätta verksamheten under chefens bortovaro. Därför iordningsställdes en kortvågssändare som något år tidigare byggts av några duktiga examensarbetare. Den hade två 813 i push-pull i slutsteget och var anodmodulerad (AM) samt kunde köras alldeles förträffligt på telegrafi.

Institutionen disponerade en serie anropssignaler för de olika radiostationer som behövdes för jonosfärforskningen, bland dessa SHF och SHG.

Olof Rydbeck använde – med rederiets tillstånd – fartygets radio och dess anropssignal
och stationen på Chalmers “döptes” till ‘SHF 1’.

Vi lyckades hålla kontakt med vår chef över praktiskt taget hela resan på såväl CW som
FONI. Operatörer var främst Rune Lindquist, Wiggo Wentzel och undertecknad, som alla
behärskade telegrafi. Trafiken avvecklades på 14 MHz och det var naturligtvis omöjligt att
undvika att en och annan amatör från de länder, som redan hade släppt sina radioamatörer fria igen efter kriget, anropade denna “kufiska” station med det egendomliga amatörcallet ‘SHF 1’. Vi hade naturligtvis inget emot det och snart var full amatörradiotrafik igång från Chalmers.

Senare kom Olof Rydbeck hem med en imponerande samling utrustningar av de mest
skilda slag av vilka jag i det här sammanhanget vill nämna fyra stycken BC 610, d v s kompletta radiostationer inklusive VFO, mellansteg och PA på 1 000 watt med en modulator som lämnade 500 watt – det hade varit något på ett diskotek, det! Dessa sändare kom att spela en avgörande roll för oss och för radiotrafiken från CTH.

Efter Olof Rydbecks återkomst kände vi oss som barn på julaftonen – det fanns nya och
spännande radiogrejor med underbara instruktionsböcker, som snabbt blev våra lärare i
pulsteknik, logikteknik, mikrovågsteknik mm mm. Men det fanns ju också studier att klara
av och ett jobb att sköta för på den tiden fanns det inga studiemedel att hämta, dem fick
man tjäna ihop själv! Hur vi lyckades få den här ekvationen att gå ihop är ännu en gåta
för mig. Våren 1947 när Viggo Wentzel och jag, som examensarbetade tillsammans, bara
hade några månader kvar till examen, blev vi inkallade till vår chef för att få beskedet att en av oss skulle segla jorden runt med ALBATROSS, ett skolskepp som ställts till förfogande för oceanografiska studier och där en jonosfärforskningsstation skulle få tagas med. Olof Rydbeck ville inte utse någon av oss utan föreslog att vi skulle singla slant. Det gjorde vi och Viggo vann.

Han gick ombord i Albatross och stack iväg på en jordenruntsegling med en jonosond
och en BC 610 i hytten. Mitt jobb blev att dagligen under ett styvt års tid hålla kontakt med
Albatross och speciellt Viggo. Jag hade god hjälp av Rune Lindquist och Gunnar Axeling
och många är de nätter vi tillbringade i den gula tegelbyggnad som tidigare låg där nu de
stora elektronikkomplexen på Chalmers reser sig.

Stationen ombord på Albatross fick “callet” ‘SHF 1 X’. X:et kom till som en beteckning
för att det var en expedition och Viggo blev på kort tid radioamatörernas högvilt.

Många roliga episoder utspelade sig naturligtvis under våra kontakter. Trafiken gick
alldeles övervägande på telegrafi. Som mottagare hade vi den tidens superstation, en HRO
som hade smala och bra filter. En morgon vid 7-tiden ringer telefonen ett par timmar innan jag skulle ha kontakt med Viggo, som då befann sig strax norr om Australien. I telefonluren talade Anna-Lisa, Viggos fru, och jag kommer nog aldrig att glömma de exakta orden: “hej Bosse, Du ska ha kontakt med Viggo om en stund eller hur? Var bussig tala om för honom då att han blivit pappa! Vi fick en son för en timme sedan, han väger 3 510 gram och är 51 cm lång”. När jag ett par timmar senare hade telegraferat denna sensationella nyhet till Viggo, kom det bara ‘väntningstecken’ .- …. -… .-._. i cirka fem minuter och sedan ett väldigt rart och välformulerat meddelande till Anna-Lisa som bara angår henne och Viggo. Det kan nämnas att grabben heter Lars, är nu civilingenjör och jobbar på Volvo sedan många år.

Våren 1948 kom Albatross tillbaka och amatörradiotrafiken var då en etablerad verksamhet vid institutionen. Televerket, som hittills med stoiskt lugn observerat verksamheten, ingrep nu med mild hand sägande ungefär ‘att’nu får vi väl försöka få lite ordning på den här trafiken. Kom ner till Televerkets lokaler i Göteborg och avlägg Era amatörradioprov, så Ni kan köra vidare under de signaler och de regler som då kommer att gälla’. Vi inställde oss förstås och lyckades avlägga proven. Några av signalerna som vi fick, kommer jag ihåg:
Rune Lindquist  SM6AND
Ingvar Svensson SM6AUD
Gunnar Axeling  SM6AGD
och så min egen förstås, SM6ASD. Viggos signal har jag tyvärr glömt.

Efter detta fortsatte amatörradiotrafiken från Chalmers ytterligare en tid men den kördes
mer och mer med våra egna signaler. Bland de många stationer, som vi från SHF 1 hade
kontakt med, minns jag särskilt W1AKY kanske främst för han talade svenska alldeles
flytande. Vi hade många och långa kontakter med Ed och han var vänlig nog att spela in
ett av våra OSO:n eller åtminstone en del av ett – inte som man väl numera skulle tro på
band utan på lackskiva med egen graveringsutrustning!

Jag vill också nämna att den BC 610, som vi använde på SHF 1, såldes på en ETA-auktion
för ett par år sedan, varvid jag lyckades köpa den för 100 kronor! Ett lågt pris för en gammal vän ………

Göteborg den 27 februari 1985SHF 1 Bild3
BO STJERNBERG – SM6ASD

 

SHF 1 Bild4