Radiopirat i Bjersveds by sommaren 1942

Jag hade nöjet att få berätta något om radions tidigaste historia för en grupp herrar som tillhör sällskapet Societas Intellectualis Seniorum. När mötet var slut och alla frågor besvarade så kom Bengt Rosengren, en yngling i nittioårsåldern, fram och berättade om sina minnen från andra världskrigets dagar. Bengt har skrivit ner ett av dessa minnen som vi inte kan undanhålla NfRs läsare.
Bo Sörensson

Under andra världskrigets första tre år fanns det en påtaglig risk för tysk ockupation. Mina föräldrar skaffade då ett sommarställe på landet som också kunde användas som evakueringsbostad om så skulle behövas. Den var belägen i Bjersveds by 3 km norr om Norra Hestra i Småland nära gränsen till Västergötland.

1942 hade jag fått överta en gammal radiomottagare från en faster som hade fått en på den tiden modern superheterodynmottagare. Den gamla, som egentligen skulle ersätta min mera primitiva kristallmottagare, var tillverkad i Tyskland under tidigt trettiotal och var en s k rak mottagare med återkoppling i detektorsteget och den var vidare försedd med ett transformatorkopplat lågfrekvenssteg.

Som kanske de äldre radiointresserade kommer ihåg kunde de gamla raka mottagarna börja självsvänga om de återkopplades för hårt och då tillsammans med den inkommande signalen alstra det välbekanta tjutet som starkt irriterade flertalet familjemedlemmar. Ställde man däremot in den raka mottagaren på tillräckligt långt frekvensavstånd från andra sändare och återkopplade den så hårt att den fungerade som en sändare kunde man höra bärvågen utan interferenstjut i en annan närbelägen mottagare.

Detta fascinerade mig mycket och jag lyckades först amplitudmodulera det svängande detektorsteget genom att leda anodströmmen genom en magnethögtalare, som kunde fungera som mikrofon. Bättre gick det emellertid då jag vände på lågfrekvenssteget och ledde anodströmmen genom transformatorn och anslöt en kolkornsmikrofon till
gallerkretsen.

Sändarens räckvidd var ung. en km och jag sände på långvåg på Leningrads våglängd. Grannarna i byn lyssnade på kvällarna. Programmet bestod huvudsakligen av nyhetsuppläsning ur Svenska Dagbladet, som min mor hade för att upprätthålla kontakten med sin hembygd. Tidningen kom varje dag med kvällståget till Hestra från Stockholm och genom att SvD höll egna korrespondenter i de krigförande länderna hade den ofta färskare nyheter än de mest förekommande lokala tidningarna Jönköpingsposten och Värnamo Nyheter. Som omväxling i programmet kunde min yngre syster av och till förmås att sjunga.

Sändningarna pågick med viss regularitet till i slutet av augusti 1942, då vi började skolan igen. På sommaren 1943 kom vår farfar som var prost och läste med oss till konfirmation och det var då inte möjligt att bedriva någon radioverksamhet. Krigslyckan hade detta år också vänt, vilket manifesterades genom Mussolinis fall den 25 juli. Stället i Bjersved såldes och sändningarna upphörde utan att något myndighetsingripande hade skett.

Bengt Rosengren

Det här inlägget postades i Radioinfomation och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.