OSSIAN – ,SM3BOE – en självbiografi

Denna artikel har tidigare publicerats i föreningens årsbok 1988.
Ur korrespondens till SM5BL.
Gåva från SM5BL:s dödsbo

Bollnäs den 8/2-53

Bäste Bror Lars!

Tack för första och trevligt QSO. Det var besvärligt men avslutningen gick bra. Och när sIutet är bra är allt bra brukar det sägas.

Ja, som jag sa, så ska jag berätta lite om hur jag kom i luften. Började med radio 1926 och 1930 gjorde jag min första mottagare för kortvåg. En tvårörs batterimottagare, som jag har kvar än. Den är väl inte nog selektiv nu. Man borde prova den, men jag har inte några batterier och det kostar för mycket med ett experiment. Nå jag lyssnade fram till krigets början och hade då tränat en tid utan att komma så långt att jag kunde läsa CW. Så när kriget kom, så lades nyckeln på hyllan och där ligger den än. Efter kriget var jag för gammal och hade för mycket jobb för att tänka på att få tid att träna telegrafi. Utan det vanliga jobbet vid sjukhuset var jag kontrollant för värme, sanitet och ventilation vid ombyggnaden av sjukhuset, som pågick sedan 1945 och är inte klart ännu. Men för min del är det färdigt. Fick pension 1/6-52, så nu har jag bättre tid men nu går det inte att lära sig något som man skall minnas. Och så märker jag, att man inte är så snabb att uppfatta något nu. Det blir ju så med åren. Man är ju född i en grå forntid 1887.

Jag sände massvis med rapporter under min lyssnartid. Till några sände jag rapport varje måndag. Men så hälsade ett tiotal till mig från vårt land och från Norge och Finland. Några vänner i Eken föreslog att jag skulle begära dispens för prov hos Televerket. Men som jag inte trodde att det skulle gå, fick det vara och jag beslöt att bli lyssnare. Jag fick ut mycket av det också. Massor av brev kom och jag har tre stora brevpärmar fulla med radiobrev. Vet inte vad jag skall göra med dem en dag. Har tänkt att deponera dem hos SSA att inte öppnas förrän efter 50 år minst. Det finns ju lite av varje där.

Jag hörde en tid att det talades lite hemlighetsfullt om mej på 40-bandet och jag hörde, att de gick över till CW. Men jag anade inte vad det var frågan om. Men en dag i slutet av 1949 kom det ett brev från telegrafverket med erbjudande om, att var det så, att jag önskade sändartillstånd skulle jag fylla i de medsända blanketterna och det utlovades välvillig behandling av frågan. Tänkte nästan tacka nej, men det hade varit otacksamt mot de som påverkat telegrafstyrelsen. Det var närmast -5SI, som varit kontaktman, fick jag veta sedan. Men –ON och -5CO och -5VW medverkade även.

Den 1 maj 1950 kom jag i luften. Körde då från kl. 9 – 21 och avverkade nära 40 QSOn den dagen. Det var kö hela dagen och jag ”låg” på samma frekvens där på 40 meter. Kom det någon i kanten var det en kör som skrev ”försvinn, SM3-489 är i luften”. Ja det var en rolig dag men jobbig och det blev ett elddop. Nu hade jag lyssnat så länge, att jag kunde sköta trafiken.

Men det tog slut med 40 meter och jag har nu sedan november kört på 80 för det mesta. Jag satte upp en 2 x 20 dipol. Du sa 2 x 10 och det är möjligt, att jag sa så själv. Men jag kör nu med 2 x 20 och använder den gamla 2 x 10 för lyssning. Men det är marigast, att jag
stör en granne, när jag kör på 80. Jag har kört på 80 sedan november som sagt utan att han hörde mig i sin RX. Nu i tre veckor går jag in för fullt och att märka, så har vi trådradio, som anses vara säkert i fråga om QRM från radiostationer. Funderar på om isbark på antenn och fasader gör att det blir bussvängningar. Jag får vara försiktig nu tills det blir töväder så att ledningarna blir rena. Stör jag även då, så skall jag skifta feeder och ta en 75 Ohms, som det går att köra strömmatning på. Nu kör jag spänningsmatning och det blir nog stående vågor i feedern. Ja, det skall även vara lite svårigheter.

Har ett foto av min utrustning, som jag närsluter. Från vänster sitter filtret på väggen. Sändaren står tvärs över bordet. RXen bakom mikrofonen är den sak jag tar in stationerna på 80 med. Eftersom det inte finns högtalare på den, har jag pluggat in utgångstamparna från denna RX till grammofonintaget på min 18 år gamla Skaniasuper ESWE. Den går bra på 40 men inte på 80. Denna super står bakom min rygg. Skrivmaskinen står framför och där sitter jag nu och tröskar. Som ung lärde jag mig till plåtis och det är gesällstycket som sitter på väggen. Det är gjort av zinkplåt 1910. Hade eget en tid, men slog om jobb. Kom till Barnängens fabrik i Hudik som reparatör och sökte maskinmästarbefattningen här 1923 och fick den bland 230 sökanden. Och nu har man tjänat ut. Har skaffat mig en egen liten kåk, där jag har en bra verkstad. Men nu när det är kallt, vill jag inte elda upp 6  den. Förra sommaren lade jag ett nytt tak på kåken. Roligt att klara av lite av varje när man har fastighet. Drog in värme och reparerade i övrigt, innan vi flyttade in. Vi har bott här sedan 15 december 1951 och det blir vårt ålderdomshem.

Du har nog sett mig i QTC. Det var vännen ZP på sin tid som var här och skrev om det. -5PR tillägnade mej en artikel i QTC även för några år sedan. Synnerligen ärofullt för mig. Har väl även skrivit några dödsrunor över avlidna radioamatörer även, som -3XX, -3AE och senast LA3C.

Ja, nu vet du lite om BOE. Ta det bara inte som skryt. Och så är jag tacksam för ditt QSL. Du kan sända det genom SSA, bara det kommer. Jag tycker, det är ett skönhetsfel, då jag ser, att stationen inte har sänt QSL. Men det är bra många i mitt fall. Brukar dra dem i håret, då jag råkar på dem senare och då måste de sända sitt QSL. Då man blir gammal och inte kan något annat än sitta på sin stol, är det trevligt att uppleva gamla minnen, om nu själskrafterna håller kroppen ut. Bäst kan hända att det inte blir så. Det är lyckligast att inte veta, när slutet kommer.

73 och hoppas att vi råkas i luften.
SM3BOE

Det här inlägget postades i Radioinfomation och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.