Erlands gamla radio

”Jag gjorde en tur uppå vinden en dag
Bland spindelväv och damm”
Cornelis Vreesvijk fann en gammal halmhatt som han gjorde en visa av..”Farfars halmhatt” ur albumet ”En spjutkastares visor”.


Jag fann en gammal radio som jag köpte 1960 för pengar som jag fått på min realexamen. På batteriluckans insida satt en bit plåstertejp där jag kunde läsa datum för första laddningen av batterier: 24/6 1960, det är 61 år sedan..Tempus Fugit (Tiden flyr) kan man säga.

Till min besvikelse märkte jag efter något år att den förträffliga lilla apparaten , som var försedd med långvågs-, mellanvågs- och kortvågsbanden saknade det som då kallades UHF, idag känt som FM.

Här kommer nu ett stycke för den teknikintresserade: UHF står för Ultra High Frequency vilket placerar radiofrekvensen (och därmed våglängden) före (med kortare vågor än) kortvågsbandet. FM, FrekvensModulering, står faktiskt för tekniken att omvandla tal och musik till radiovågor vilka detekteras i en mottagare. De tre ”gamla” banden använder den ursprungliga Amplitudmoduleringstekniken (AM) för detta syfte.


”Sol, vind och vatten…” –en tid i ungdomen följde ”Transistorn” mig ständigt ut på Vänerns
vågor i min lilla segelbåt och vi gjorde strandhugg varthelst vinden förde oss på våra kölar.
”Transistorn” hade emellertid en egenhet: stående på badfilten ”slocknade den efter någon timme – för att sedan åter fungera på kvällen! Den tålde helt enkelt inte solvärmen – men trivdes i skuggan av badväskan, vilket jag så småningom kom underfund med.

Avsaknaden av UKV gjorde inte så mycket just då – men undan för undan slocknade mellanvågssändarna för Sveriges radios sändningar och radion blev ”obrukbar”.
Efter åratal av tyst tillvaro fann den så till sist en plats i köket hemma hos mor och far på Hammarö – fortfarande med egenheten att plötsligt tystna vilket naturligtvis störde lyssnandet på ”Värmlandsradion” eller Dagens eko vilka då ännu, förutom på FM, även sändes på mellanvåg över Värmland.

Jag beslöt mig för att utröna skälet och fann att uttaget för öronmusslan var orsaken. Där fanns en bortbrytning av radions högtalare som aktiverades när stickproppen för musslan sattes i. ”Bortbrytningen”, en tunn fjäder, krökte sig helt enkelt av värme och kopplade bort högtalaren! Tro mig eller ej: en gammal kopparnubb från verktygsväskan i städskåpet ordnade en ”permanent koppling” så att mor hade glädje av denna artefakt så länge mellanvågssändningarna pågick.

I kväll smorde jag upp det av åren kärvande hjulet för volymkontrollen i kombination med av/på, letade fram en batteriladdare som gav erforderlig6 volt (4×1,5 V batteri) och bland nätbrummet från den i sammanhanget undermåliga laddaren hördes musik på mellanvågsbandet! Och: kopparnubben satt kvar.

En sällsam känsla av att väcka denna sovande artefakt till liv efter alla dessa år…
I morgon skall 4 st 1,5 V batterier (de STORA) inköpas så att alla tre banden kan avsökas! Sedan blir det väl vinden igen – fast denna gång i en liten dammtät låda..

Eller finns månne Radio Luxemburg kvar… denna inkörsport till Rock and Roll och annan svängig musik för oss 40-talister. ..

Erland Renström

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.