Första telefonen med lur

Detta är Telegrafverkets Verkstads första väggtelefonmodell med nymodigheten telefonlur. Den har utrymme för växelströmsgenerator, även kallad vevinduktor, för att få klockorna att ringa hos en manuell växel, och lokalbatteri. Modellen tillverkades från 1893-1925. OBS! Denna telefon är ihopkopplad med en annan telefon längre in i museet. Testa dem gärna, tillsammans med någon, att först ringa upp genom att veva på generatorn, och därefter tala med varandra i respektive telefonlur.

Trådradion

Innan radiosändningarna överfördes till FM-bandet var radiolyssnarna hänvisade till att lyssna på radio via sändare på mellanvåg och långvåg. Om man bodde på längre avstånd från dessa radiostationer kunde mottagningen variera kraftigt vid olika tidpunkter på dygnet och programmen var ofta störda av utländska radiostationer.

Sverige hade emellertid ett väl utbyggt telefonnät och telefonapparater i nästan alla bostäder. Televerket satsade därför på att även sända ut radioprogrammen via telefonledningarna inom områden med dålig mottagning. Detta gick till så att man anslöt telefonledningen till ett filter i bostaden som skilde telefonsamtalen och radioprogrammen åt. Abonnenten kunde sedan koppla antenn- och jordingångarna på sin radiomottagare till detta filter och få en stabil och bra radiomottagning hemma i sin bostad dygnet runt utan att detta störde telefonen.

På radiomottagaren ovan står skalans visare inställd på TRÅDRADIO på långvågsbandet. Där kunde man höra Riksprogrammet från Sveriges Radio, det program som idag kallas P1.

Transistorradion

Transistorn som uppfanns 1948 slog snabbt igenom under 1960-talet då den ersatte radiorören i våra radioapparater. Den äldre reseradion med sina strömslukande elektronrör och dubbla batterier ersattes av den mindre transistorradion som var billigare i drift och höll längre. Dessa apparater blev omåttligt populära inte minst på badstranden.

Rapport från Gammelvala 2019

År 2002 kom vår medlem Ulf Sjödén, bosatt i Högboda i Värmland, på att det kunde vara bra att ställa ut en radioverkstad på Gammelvala i Brunskog. Gammelvalas syfte är att visa gamla arbetsmetoder och hantverk och redan då kunde man se att radioverkstäder höll på att försvinna, på samma sätt som övriga gamla hantverk som visas upp på Gammelvala. Tanken var också att sprida kunskap om radio och radioteknik. Och naturligtvis skulle det bli bra reklam för radiomuseet.

Så har det varit. Under 17 år har Radiomuseet haft en radioverkstad och miniutställning på Gammelvala. Under alla dessa år har det kommit medlemmar från när och fjärran för att reparera radioapparater och visa upp och berätta om radio från 1920-talet och framåt. Det är enastående att vi varje år lyckas få en stab av 8 -10 medlemmar som arbetar 1 – 10 dagar på utställningen. Alla är värda ett stort tack!

År 2018 kom vi på något helt nytt – Christer Falkenström och Ulf Sjödén höll föredrag.

I år hade vi tre föredragshållare; Christer Falkenström som berättade om spionernas hemliga skrift så att åhörare kunde prova själva, Ulf Sjödén som berättade om Svenska radiopirater på 50-60 talet, och Jeanette Nilsson med sagan om radio, radions framgångar från 1870 – nutid.

I år tog vi med två av de mest uppskattade saker som vi har för barn som besöker Radiomuseet och de gjorde exakt samma storsuccé som de gör på museet. Det var en telegrafnyckel med tillhörande morsekodblad, och Bengt Lindbergs pedagogiskt upplagda radio som alla kan bygga ihop. Vi hade 30 stycken morsekodblad med oss och kom hem med 7 stycken, så det fanns 23 barn som var så intresserade att de tog hem ett blad så att de kunde lära sig koden. Och några barn satt ihop radion 5 gånger i rad, ända tills mamman blev otålig och drog dem därifrån.

Radio sätts ihop
Barn på besök
Telegraf-nyckel

Veckan fortskred ungefär som vanligt. Vi delade ut ett par hundra av Radiomuseets nya broschyrer på svenska och ganska många på tyska och engelska. Vi pratade med väldigt många besökare. Vi led av den höga värmen. Vi hade trevligt ihop. Syftet, att visa radioteknik, det uppfyllde vi.

Jeanette Nilsson

Kristallmottagaren

Rundradion blev snabbt oerhört populärt eftersom den bröt isoleringen för så många människor i vårt land. Ett av skälen till framgången var kristallmottagaren. Den var billig i inköp och relativt enkel att bygga själv. Den behövde ingen elektrisk nätanslutning eller batterier som behövde laddas. Den krävde dock att man lyssnade via hörlurar.

Den här kristallmottagaren är ansluten till grammofoningången på en radio, som förstärker signalen så att den skall gå att höra i en högtalare från 1920-talet. K.G. Eliasons radiosändningar kunde enligt rapporterna avlyssnas på flera mils avstånd från Göteborg enbart med hjälp av en kristallmottagare och en bra antenn.

Rundradioepoken inleds

Radioröret trioden upptäcktes 1907. Den möjliggjorde att man kunde bygga radiosändare
och mottagare vilka inte bara kunde sända ut morsetelegrafisignaler utan även tal, sång
och musik som kunde avlyssnas med en radiomottagare.

Omkring 1920 hade teknikutvecklingen kommit så långt att man kunde starta regelbundna rundradiosändningar för allmänheten. I början drevs dessa sändare på privat initiativ och var oftast reklamfinansierade. Med den här sändaren som är byggd av K.G. Eliasson sände han ut rundradioprogram över Göteborgsområdet under åren 1920-24.

Den 1 januari 1925 startade AB Radiotjänst, som sedan blev Sveriges Radio, sin verksamhet. Då blev det inte längre tillåtet att bedriva reklamfinansierade rundradioutsändningar i Sverige. Det skulle dröja ända till år 1993 innan sådana åter blev tillåtna.

Radiomuseets audioguide

På museet finns det ett antal skyltar med QR-koder, som t ex den nedan. Genom att läsa dessa med en QR-kodläsare på din mobil kan du höra en beskrivning om det område du befinner dig i. Motsvarande text finns också på skärmen. Du kan också höra och läsa motsvarande texter på din dator.

Nu kommer text och bild från audioguiden att presenteras i Audionen under ett antal
nummer framöver. Vi börjar med rundradio och fortsätter sedan med de övriga områdena.
Totalt finns de det 25 audioguider på museet på både svenska och engelska

Välkommen

Välkomna till Radiomuseet. Vi är ett privat museum som ägs och drivs av Radiohistoriska Föreningen i Västsverige.

På vårt museum har vi samlat radioapparater och annat som hör till radiotekniken från de första trevande stegen i slutet av 180 0-talet fram till våra dagar. Utställningen är indelad i en rad olika områden som Rundradio, Marin radio, Kustradio och TV. När du går runt utställningens 1.000 kvadratmeter så kommer du att träffa på skyltar med QR-koder på. Om du skannar av dessa så berättar vi om det som vi tror kan intressera dig på just det området. Du behöver inte följa en snitslad bana genom museet utan du väljer själv vad du finner intressant.

Om du blir speciellt intresserad av en viss radio och vill veta mer om denna, så skall
du leta reda på vår besöksdator. Där kan du leta fram uppgifter om alla våra 4000 utställningsföremål. Vi önskar dig en spännande stund på Radiomuseet.

Rapport från Radioverkstan på Gammelvala 2018

Gruppen som genomförde Radiohistoriska föreningen i Västsveriges utställning ”Radioverkstan” på Gammelvala i Brunskog har nöjet att lämna en rapport om hur det gick för oss i år, den 16e gången vi har varit här. I år varade Gammelvala från den 21 – 28 juli, och för oss fanns en uppsättningsdag den 21e juli och en hemkörningsdag den 29 juli.

Alla vet att det har varit ovanligt varmt i år, och Värmland var inget undantag – vi hade temperaturer omkring 30 grader de flesta dagar, och 34 på fredagen. Som tur är har vi utställningen i en stor lada som är relativt sval och luftig, men vi tyckte synd om de som höll på med korv och nävgrötsförsäljning. De måste ha haft det outhärdligt! Radioverkstan byggdes upp och hölls igång hela veckan trots värmen, och vi hade, som vanligt, väldigt trevligt och kände att vi gjorde ett bra arbete.

Utställningen var sig lik, med en verkstadsdel, minimuseidel, försäljningsdel i en hylla i rät vinkel mot museidelen, bokdel och en entredisk.

Här vid entrédelen vill vi fånga uppmärksamhet med den fina Grundig radio från 50-talet, som är i gång kontinuerligt, en kortvågsmottagare som blickfång, en kristallmottagare från 1920 som fungerade alldeles utmärkt och var mycket uppskattad av våra besökare, och våra CD-er med Sveriges Radios inspelningar från 1934 – 1974.

Radioverkstaden

Entrédisken

I vårt miniradiomuseum fanns fina gamla apparater från museet i Göteborg, från Ulf Nilssons omfattande samling, och från folk i Brunskogstrakten. I år hade vi även telefoner. Där fanns en riktigt gammal telefon utan nummerskiva, antagligen tidigare än 1920, och ett riktigt museiobjekt – en mobiltelefon från 90-talet, alltså så där 30 år gammal och helt förpassad till historia. Häpnadsväckande!

Och så har vi flera gamla radiorapparater i olika skick – denna gamla radio prydde sin plats!

I rapporten för 2017 hade vi en bild av en liten del av vår musikstapel från 80-talet – i år finns en bild av hela stapeln, med skivplats undertill. Vi spelar på den hela dagen, lite gammal rockmusik som är uppskattad av våra besökare. I är hade vi några skivor till försäljning, och en hel del köptes.

Helt nytt för i år var våra föredrag.
Christer Falkenström demonstrerade på söndag den 22 juli en heliograf och det var mycket intressant, men det kom inte särskilt många åhörare, trots reklam på dörren, på Facebook och från scenen. Inför hans andra föredrag den 23 juli, om spionradio, satt vi fram ett antal stolar utanför ladan några timmar i förväg, så att folk skulle veta att ett föredrag var på gång. Det gjorde susen och det kom 16 åhörare, som blev alldeles fascinerade av Christers berättelser om spionradio och underrättelsetjänst under andra världskriget och kalla kriget.

Christer demonstrerar heliografen

Heliografen

Christer berättar om spionradio

Trängsel kring apparaterna

Vi var många som lyssnade på Ulf som svarade på frågor om kortvåg

Mycket information om amatörradio och kortvågslyssnande fanns med

Mottagare IC R71E

Ulf fSjödén berättar om kortvågslyssning och visar sina QSL.

Christer Falkenström underhåller på dragspel

 

 

Gruppen – med Jeanette bakom kameran – lyssnar på dragspelsmusiken.


Vi hoppas att vi kan fortsätta med Gammelvala flera år till, och att fler medlemmar kommer och delar gemenskapen.

Jeanette Nilsson

Rapport från ”Radiovågornas värld”

Under 2016 och 2017 har det pågått intensivt arbete för att förbättra Radiomuseets utbud av aktiviteter för barn – något som verkligen behövdes!

Alla minns väl vårt ”öppet hus” den 17 september 2016? Då kom minst 250 besökare, många barn, och vi kunde konstatera att vi var på rätt väg. Nu under höstlovvecka den 30 oktober – 3 november har Aktivitetsgruppen, som består av Lars Lindskog, Jeanette Nilsson, Ann Strömberg och Ulla Svensson, ordnat en barnvecka med många barnaktiviteter och gratis entré till vuxna med barn. Vi hoppades att det skulle komma lika många besökare som på öppet hus, men så bra blev det inte. Vi fick, dock, 116 besökare under veckan, varav 79 var barn. Inte dåligt!

Tisdag – fredag erbjöd vi aktiviteter för barn att göra tillsammans med sina föräldrar, och på onsdag kom Science Safari bussen med sina roliga experiment. Onsdagen var även dagen när vi hade mest aktiviteter. Då tog vi Hugo Hammars sal och stora verkstan i besittning och hade medlemmar i hela museet så att vi kunde demonstrera och förklara för besökarna. Som vanligt ställde många medlemmar upp och hjälpte till. Vi hade platser för att arbeta med en elektronikbyggsats och sätta ihop en radio (mottagare, förstärkare och högtalare) i Hugo Hammarsal och i verkstan fanns möjlighet att undersöka innehållet i en radio från 40-talet, ställa in en kristall mottagare, ”spela” på en theremin, spela en låt i den egna telefon och höra den i en gammal tratthögtalare samt se hur modulation ser ut på ett oscilloskop. Barnen kunde även köpa sig en korv, ett nytt påhitt för oss!

Ute i museet kunde man veva en vevgrammofon, ringa på våra gamla telefoner, använda en nummerskiva, ratta en gammal radio, prova på morsekod i amatörradioavdelningen, prata med varandra på en walkie-talkie precis som en riktig radioamatör, och beundra våra gamla TV-apparater (svart-vitt, kan man tänka sig!) Givetvis gick många barn poängpromenaden, som vi har haft i mer än ett år nu.

Det var en fröjd att se barnens förtjusning när de hade lyckats sända sitt namn på morsekod, och när kattögonen lyste efter lyckat byggsatsbygge! Det är roligt att hitta apparater i poängpromenaderna, och vi har skaffat märken med Radiomuseets märke på att ha som priser när barn lyckas med dessa svåra uppgifter. Vi har så många att vi kan sälja för 5 kronor styck. Men de är förstås gratis när vi delar ut till duktiga barn!
Aktivitetsgruppen har gjort i ordning instruktioner för föräldrar så att de kan gå runt i museet med sina barn och låta dem prova på alla dessa spännande saker, även när vi inte har så många medlemmar på plats för att hjälpa. Det finns små väskor för barn upp till 7 år och mappar för större barn. Dessa ska finnas tillgängliga och väl synliga i receptionen i fortsättningen. I väskorna för mindre barn finns rundvandringsinstruktioner, poängpromenadhäfte och stora bilder av apparaterna som ska hittas, ett pussel, en målarbok med bilder av några av våra vackra apparater att färglägga, samt kritor. I stora barnens mappar ligger rundvandringsinstruktioner, poängpromenadhäfte och protokoll och en elektronikbyggsats. Vi använde dessa väskor och mappar under veckan, och de fungerade bra.

På onsdag var det stort intresse för Science Safaris experiment. Eftersom det blev regnväder flyttades experimenten upp till Hugo Hammars sal, och där hade barnen skoj med diverse experiment. Vi var väldigt nöjda med bussen och dess väldigt kunniga personal, och det verkar som de var nöjda med oss – i alla fall tyckte de att vi borde samarbeta oftare i fortsättningen.

Vi tog under veckan emot två fritidsgrupper med 20 respektive 21 barn – en utmaning! Vi delade grupperna i två, hälften gick en rundvandring i museet medan den andra hälften arbetade med vår elektronikbyggsats i Hugo Hammars sal och fortsatte med att göra de andra roliga aktiviteterna ute i museet. Sedan byte vi grupper, så alla barn fick möjlighet att uppleva hela programmet. Det var roligt att se hur bra det fungerade, vi kan lugnt ta emot klasser oftare.

Roligt är också att se hur Radiomuseets medlemmar ställer upp när vi gör sådana extra satsningar och tar med sig anhöriga. Vi var 5 medlemmar som jobbade med gruppen som kom på måndag, 9 som kom på tisdag och 13 på onsdag – en imponerande engagemang! Aktivitetsgruppen har jobbat mycket med nya barnaktiviteter, och fick så bra hjälp från Bengt Lindberg, som gjorde radion som sätts ihop (och tas isär – något som är precis lika skoj som att sätta ihop om man är 6 år gammal!) och Åke Kjellin, som har gjort den fina demonstrationen av modulering på ett oscilloskop. Lennart Nilsson tog fram den roliga byggsatsen och Elisabeth Gårdbäck gjorde målarboken. Det känns så bra när så många hjälper till!

Det var verkligen roligt att ordna denna barnvecka tillsammans med så många kollegor. Vi hoppas att det kan bli av fler gånger.

Aktivitetsgruppen genom Jeanette Nilsson 171106

På HAM-radio med lite andra ögon

Under ett par dagar på sommaren möts varje år tusentals radioamatörentusiaster från Tyskland, Europa och hela världen i Friederichshafen i södra Tyskland för att möta vänner, ta del av tekniska nyheter, få idéer, handla nya och begagnade saker mm mm.

Flera från Radiohistoriska föreningen har genom åren besökt HAM.

Faktaruta
HAM RADIO är en internationell mässa som arrangeras varje år i Friederichshafen av DARC (Deutschen Amateur-Radio-Club). Det är Europas största Amatörradioträff.
DARC är den största tyska radioamatörföreningen med 36000 medlemmar och den tredje största i världen. Rubriken för årets mässa var ”Die Welt zu Gast in Deutschland” (”Tyskland är värd för hela världen”).

I år var det dags för Jeanette Nilsson och undertecknad att besöka mässan men vårt uppdrag var kanske lite annorlunda än vanligt. Vi ratade alla koaxialkablar, rör, antenner och mottagare och fokuserade på idéer, information, demonstrationer och kataloger om aktiviteter för barn och unga.

Vi ingår i föreningens aktivitetsgrupp vilken nu under några år har valt att fokusera på att ta fram aktiviteter för unga besökare och skolelever som kommer till Radiomuseet. Detta projekt ska resultera i en satsning på experimentväskor, särskilda barndagar och skolklassbesök för att stimulerar ungdomars intresse och experimentlusta inom radio- och elektronikområdet. Redan i höst arrangerar vi, under novemberlovet, ”Barnens Dag” på radiomuseet.

Aktivitetsgruppen ansökte om och fick i mars i år ett ansenligt bidrag av Stiftelsen forskning och utbildning inom radio- och teletekniken och dess historia (RHS) för detta ändamål.

Som en del i detta projekt, för att vidga våra perspektiv och få nya idéer begav vi oss till HAM RADIO.

Med oss på resan hade vi också en teknisk rådgivare, Lennart Nilsson.

Faktaruta
Radiohistoriska föreningens aktivitetsgrupp består av Jeanette Nilsson, Lars Lindskog, Ann Strömberg, Ulla Svensson och Mia Ohlsson.
Aktivitetsgruppen arrangerar föreningens aktiviteter som Öppet Hus, temadagar, julfest, musikkvällar mm.

Den tyska amatörradioföreningen DARC bedriver sedan många år ett aktivt arbete med barn och unga för att intressera dem för radioteknik och amatörradio. Det främsta syftet är förstås att säkerställa föreningens och hobbyns överlevnad genom att intressera yngre för verksamheten. Man har valt att försöka nå de unga via kunskap och intresse för radiotekniken snarare än att fokusera på den mänskliga kommunikationen inom amatörradio. Jag tycker att det är ett klokt val. Unga idag är vana att kommunicera över hela världen via sociala medier och tycker nog spontant att amatörradio är ett ganska omständligt sätt att göra det på. Intresse för teknik är lättare att väcka med hjälp av blinkande och tutande små projekt du kan tillverka själv. Lödning upplevs som exotiskt och spännande. Tjusningen i den sociala sidan av att vara radioamatör kommer de nog att erfara längre fram.

DARC har dels byggt upp en ungdomsverksamhet med så kallade bastel-klubbar som fritt översatt betyder meka eller teknikpyssel klubbar. Man träffas en gång i veckan och lär sig bygga först enkla och sedan mer avancerade elektroniska prylar. De ordnar också läger med liknande innehåll. När ungdomarna är i tonåren är de så avancerade att de kan hantera och bygga den teknik som krävs för att vara en aktiv radioamatör. Jag fick intrycket av att de i klubben också väver in lite radioamatörverksamhet (anpassat efter ålder).

På mässa demonstrerade de många projekt och det fanns möjlighet för unga besökare att pröva på. Barnen var mycket intresserade och koncentrerade trots den stimmiga mässmiljön. Som du kan se på bilderna så kräver dock denna verksamhet många vuxna som kan instruera och hjälpa till.

En annan väg att nå unga är via skolan och DARC har därför valt att engagera sig i AATiS.

AATiS, ”Der Arbeitskreis Amateurfunk und Telekommunikation in der Schule” är en sammanslutning och arbetsgrupp för amatörradio och telekommunikation i skolan. Det är en gemensamnyttig förening med kompetenta partner som lärare, ungdomsledare, utbildare i industrin och breda intressenter.

Syftet är att stödja skolelever och ungdomar att engagera sig i projekt med fokus på matematik, informatik, naturvetenskap, teknik samt få kontakt med amatörradioverksamhet för att skapa ett intresse för framtida studier i dessa ämnen.

AAITS har 650 medlemmar och ger lärarutbildningar, producerar omfattande instruktionshäften och säljer byggsatser för experiment.

De ser sig som ”multiplikatorer”, i och med att de utbildar och utvecklar de som i sin tur direkt jobbar med barn och ungdomarna i skolan och på fritiden. På så sätt får man en bra utväxling på insatt arbete.

I AATiS monter fann vi mängder av tipshäften och möjligheter att inköpa material till teknikpyssel. De är en av leverantörerna av material till aktiviteterna i DARC:s bastelklubbar (se ovan).

Efter mycket letande hittade vi fler leverantörer av enkla elektronikbyggsatser för barn som Pollin Electronic.

En annan mycket givande kontakt fick vi med ett museum liknande vårt – ”Elektronik Museum Tettnang” beläget norr om Friederichshafen. De hade också barnaktiviteter i sin monter och delgav oss frikostigt alla sina erfarenheter och tips. Vi fick också löfte om att kunna beställa några exempel på enkla och billiga elektronikbyggsatser.

Parallellt med HAM RADIO pågick i mässlokalerna en ”Maker faire”, en slags hantverksmässa med allt från Robotteknik till Fantasykläder och handväskor. Mest fascinerade var att se alla robotar som byggts på många olika sätt ofta med hjälp av Arduino eller Raspberry Pi.

Att bygga med hjälp av dessa kan kanske bli ett lite mer avancerat byggprojekt som vi i föreningen kan erbjuda äldre intresserade ungdomar. Vi var helt fascinerade och idéerna virvlade runt i våra huvuden.

En av de många amatörradioföreningar som hade monter på HAM RADIO var SSA, Sveriges Sändareamatörer. De var mycket entusiastiska över vår nya besöksstation och delade ut våra broschyrer om Radiomuseet i Göteborg.

Vi fick lite tid att se och besöka den vackra staden Friederichshafen som ligger i vackra omgivningar vid Bodensjön. Speciellt har de ett intressant och välgjort Zeppelinmuseum. Friederichshafen var huvudorten för utvecklingen och byggnationen av dessa luftfarkoster i Tyskland för drygt hundra år sedan. Både museet och HAM RADIO är väl värt ett besök.

Fulla av idéer och inspiration begav vi oss efter tre långa dagar hemåt för att nu börja sortera intryck, beställa, pröva och planera tillsammans i aktivitetsgruppen.

Ett stort tack till ”Stiftelsen forskning och utbildning inom radio- och teletekniken och dess historia” (RHS) för hela projektbidraget på 16 000 kr av vilka vi använt en fjärdedel som bidrag till denna resa.

Ann Strömberg