Rapport från Radioverkstan på Gammelvala 2022

Radiomuseet har haft en radioverkstad och miniutställning på Gammelvala i Brunskog under alla år från 2001, med undantag för Coronaåren 2020 och 2021. Det har kommit medlemmar från när och fjärran för att reparera radioapparater och visa upp och berätta om radio från 1920-talet och framåt.

I år var vi sex medlemmar från Göteborg med omnejd och två lokala medlemmar. Gammelvala var lite kortare än vanligt, lördag till torsdag, men ändå togs flera dagar i anspråk för alla som arbetade där. Alla är värda ett stort tack!

Vi får ofta gåvor när vi är i Brunskog, och i år tänker jag berätta lite om några av de fina apparater som kom in till oss. Men först något om gamla valutor – jag hittade priser för de tyska apparaterna i Reichsmark (RM), valutan i Tyskland från 1924 – 1948. I 1939 var 1 RM värd 1,33 norska kronor. Ungefär likadant gäller för svenska koronor i Sverige.

Scheman som visas här kommer från Radiomuseum.org, och fotografen är Lars Lindskog.

Denna fina vevgrammofon trodde vi kunde vara från 1920-talet. Där hade vi fel – enligt Norsk Radiohistorisk Förening, som hade den på framsidan på julnumret i fjol, kan den som tidigast vara från 1910, men givetvis kan den vara av senare datum. Tillverkaren är Anker- Phonogramm- Gesellschaft, och en liten skylt på framsidan talar om att återförsäljaren var Svenska Stålbolaget Göteborg, som sålde stenkakor och grammofoner. Apparaten fungerar! Anordningen som ska se till att veven inte svänger bakåt fungerade inte på Gammelvala, och jag fick ordentlig smäll på fingrarna av den. Vi lärde oss snabbt att använda den fiffiga tillfälliga lösningen som den tidigare ägaren hade fixat till! Vår begåvade reparatör Lennart Nilsson har nu fixat bromsen, och här ser ni apparaten.

Vi visade grammofonen många gånger under veckan – alla var mycket imponerade av att en så gammal apparat kunde fungera så pass bra. RM7233.

Vi fick en Dux radio, modell V1342 med mellanvåg, långvåg och 2 x kortvåg, AM, 5 + 1 rör, som kostade 285 RM när den köptes 1953. Några av våra medlemmarna brukar laga apparater under Gammelvalaveckan, så vi gav den fina apparaten till Ulf Nilsson, som satt i verkstan och jobbade med den under veckan. Han också är en begåvad reparatör, och han fick apparaten i gång lagom till att vi skulle ta hem den till museet. Han bytte ut några kondensatorer och ersatte ventilgummi i skaldrivningen och reglaget till bandspridningen på kortvåg. RM 7235

Denna mycket vackra högtalare från 1930 fick vi också. Så fin! Den är en magnetisk högtalare av hög kvalité, som kostade 79 RM vid inköp. Många Gammelvalabesökare kommenterade högtalaren med sin orgelpipadesign. RM7238.


Den sista apparaten som jag vill visa här i Audionen är en 2-rörs Concerton radio typ 2144 från 1929 i väldigt fint skick, med rören kvar. Den har mellanvåg och kortvåg, och lådan är av bakelit. RM7237

Dessa fyra fina apparater fick vi i Brunskog och hade sedan i utställningen på Gammelvala, naturligtvis, och de väckte mycket uppmärksamhet. Trevligt när folk uppskattar gammal design!!

Vi delade ut många av Radiomuseets broschyrer på svenska och ganska många på tyska och engelska. Vi pratade med väldigt många besökare, bland dem många barn som uppskattade museets barnexperiment som vi hade med oss. Vi hade en trevlig och givande tid tillsammans i Värmland. Syftet med utställningen, att visa gammaldags radioteknik, uppfyllde vi.

Jeanette Nilsson

Den svartvita TV-tiden

Svenska TV sändningar startades av Sveriges Radio 1957 i Stockholm. I Göteborg hade Chalmers haft försökssändningar i ett par år. Länken från Stockholm till Göteborg och Malmö blev klar 1958 i samband med fotbolls VM. Programtiden ökades successivt och försäljningen av TV apparater ökade kraftigt. Det var guldkantade år för TV handlarna.

Man kunde också bygga sin egen TV. Det fanns byggsatser som kunde köpas på ELFA. Det startades också kurser för händiga personer.

Vi hade svartvit TV i en kanal i 12 år fram till 1969 då TV2 startade. Då programmen sändes på UHF frekvenser så krävdes nya apparater eller en liten box som omvandlade signalerna från UHF till VHF.

Lyssnarkontakt med hela världen


Runt världskartan du har framför dig ser du ett antal vykort från radiostationer runt om i världen. Vi DX-are kallar dessa för QSL-kort. Det är ett kort man fått från en radiostation som en bekräftelse på att man har lyckats höra deras sändning. DX-hobbyn går nämligen ut på att höra radiosändningar från världens alla hörn. Långt innan internet så var det en utmaning att lyssna på radio från främmande länder. När man så lyckades höra en viss radiostation ville man ju ha ett bevis på att man verkligen hade hört den. Man skrev då ett brev där man redogjorde för innehållet i programmet och hur det hade hörts. Brevet skickade man med posten och sedan gick man och väntade. Skulle det dimpa ner något från den här stationen i brevlådan? Det kunde ta veckor, månader, ibland år innan svaret kom. Men glädjen var stor om och när QSL:et kom.

Talar du morse

Normal radiotrafik sker genom att man talar med motstationen via en mikrofon. I vissa fall kan radiosignalen vara svag eller bli påverkad av radiostörningar, och det kan vara svårt att höra varandra. Då kan man överföra individuella bokstäver i ett meddelande med hjälp av telegrafi eller morsetecken. Varje bokstav kodas med ett antal korta och långa toner. T.ex. A skrivs som en kort och en lång ton, och B skrivs som en lång och tre korta toner. Man skapar tonerna genom att trycka på en s.k. telegrafnyckel. Tonerna hörs mycket bra genom störningarna och är lätta att tolka.

Här kan du se hur varje bokstav kodas. Prova att sända telegrafitecknen med hjälp av telegrafnycklarna på bordet. Lyssna också på tecknen genom att trycka och hålla inne knapparna på den lilla plastlådan. Försök att höra vilka bokstäver som sänds.

Numera har man genom modern teknik skapat andra system för att överföra radiomeddelanden under svåra och störda förhållanden. Morsetelegrafi har därmed blivit alltmer ovanligt, men var ett viktigt kommunikationssätt under 1900-talet.

Amatörradio – kontakt med hela världen

Detta är en modern amatörradiostation bestående av radiosändare, radiomottagare, effektslutsteg och uppe på taket ovanpå Radiomuseet flera radioantenner som är kopplade till radiostationen. Med denna radiostation har vi radioförbindelse med andra radioamatörer runt om i världen. Det sker på kortvågsbanden och helt utan kontakt med Internet. Radiosignalen går från våra antenner direkt till motsvarande antenn hos den radioamatör, som vi pratar med. Uteffekten på sändaren är upp till 1000 Watt.

När vi haft en radiokontakt brukar vi skicka ett kort, s.k. QSL-kort, till den andre radioamatören som en bekräftelse på vår radioförbindelse. Du kan se på världskartan på väggen ett axplock av alla de kort vi fått från amatörer runt om i världen.

Varje radioamatör har en speciell beteckning eller radiosignal som entydigt beskriver varifrån man sänder. På korten kan du se många olika sådana radiosignaler. Vår radiosignal kan du se på skylten, som hänger i taket. Det står SK6RM, där SK betyder att vår radio finns i Sverige, 6-an betyder västra Sverige och RM är en personlig och unik beteckning för Radiomuseet.

Från Gnistängen till Vallda/Lerkil

Göteborg radio fanns först på Gnistängen i Göteborg men flyttades 1948 till Onsala och Vallda. När stationen var som störst så arbetade upp till hundra operatörer och tekniker på stationen. Den mellersta expeditionsplatsen användes för kortvågstelegrafi eller telefoni med fartyg till sjöss. Man kunde koppla upp sex fartyg med abonnenter i land. Apparaten som står ovanpå expeditionsplatsen är en pejlmottagare som man kunde använda för att bland annat bestämma riktningen till fartyg i nöd.

Den tredje expeditionsplatsen användes också för att koppla fartyg till telefonnätet på land. Sex samtidiga telefonsamtal kunde hanteras. Nu använde man VHF-kanaler och gränsvåg, som ligger mellan mellanvåg och kortvåg.

Göteborgs Radio SAG.

Nu är vi på Område Kustradio. Fartygen till havs kunde naturligtvis telegrafera eller prata med varandra, men utan Kustradiostationer hade man inte haft möjlighet att komma i kontakt med rederier, hamnmyndigheter eller med sjösäkerhetsorganisationer.

Här finns tre expeditionsplatser som kommer från det numera nerlagda Göteborg Radio, som hade stationssignalen SAG, och som representerar tre olika tidsepoker från 1948 och framöver.

Den första expeditionsplatsen, omedelbart till höger när du kommit in i Hugo Hammars sal, användes för nödtrafik och anrop. På frekvenserna 500 kHz för telegrafi och 2182 kHz för telefoni samt på VHF-kanaler så samordnades sjöräddningen av Sjöräddningscentralen från denna expeditionsplats från Strömstad i norr till Falsterbo i Söder samt på Vänern och Vättern. Du kan höra brottstycken ur radiokommunikationen i samband med branden ombord på Scandinavian Star den 6 april 1990, och detta är en autentisk inspelning av denna katastrof som krävde 158 människors liv. Räddningsarbetet leddes av Göteborg Radio från denna expeditionsplats.

Det som ni ser vid kortväggen är en modell av den sändarantenn för kortvåg och som fanns i Vallda/Lerkil. Det var en mycket effektiv antenn även internationellt sett. Den koncentrerade sändningen i en av sex sektorer och förstärkte signalen tjugo gånger.

Fartygsradio, viktig för säkerheten till sjöss.

Internationella konferenser om trådlös kommunikation till sjöss hölls 1903 och 1906. Bolaget Marconi hindrades från att få monopol på området, då alla kustradiostationer blev skyldiga att vidarebefordra alla fartygsstationers telegram oberoende av radiostationernas fabrikat.

Regler för nödtrafik antogs, t.ex. kom man överens om nödsignalen SOS, samt att fartygsradiostationer skulle betjänas av certifierade telegrafister. Internationella konferensen 1912 hölls några månader efter katastrofen med Titanic. Det innebar ytterligare regler för sjösäkerhet mot bakgrund av erfarenheterna från olyckan, bl.a. krav på ständig passning av telegrafi-nödfrekvensen 500 kHz på alla fartygsradiostationer, samt extra nödsändare med reservkraft för minst 6 timmar på större fartyg.

Kommunikationsmetod för fartygsradiostationer var från början enbart telegrafi på långvåg, med gnistsändare och kristallmottagare, du kan se flera exempel på hyllorna. Men med rörsändarnas intåg i början av 20-talet började även telefoni på långvåg, och senare samma decennium började fartyg även att utrustas för telegrafi på kortvåg.

Några fartyg i oceanfart utrustades för telefoni på kortvåg under senare delen av 30-talet, bl.a Svenska Amerika Linjens Gripsholm och Kungsholm, och delar av deras radioutrustning finner du på denna avdelning

Svensk fartygsradio

I Sverige utrustades flottans pansarbåtar Oden, Thor och Niord samt torpedkryssaren Claes Uggla med trådlös apparatur redan år 1901.

Det första svenska handelsfartyget med fartygsradiostation var Göteborgsrederiet Wilson & Co:s kolångare St. Paul, som 15 december 1911 sände första telegrammet. Fartyget minsprängdes och sjönk utanför Tyne i England den 2 september 1914, som första svenska fartyg att falla offer för första världskriget. Under tiden som nödmeddelandet SOS sändes ut, föll antennen ned.

I Sverige utrustades flottans pansarbåtar Oden, Thor och Niord samt torpedkryssaren Claes Uggla med trådlös apparatur redan år 1901.

Det första svenska handelsfartyget med fartygsradiostation var Göteborgsrederiet Wilson & Co:s kolångare St. Paul, som 15 december 1911 sände första telegrammet. Fartyget minsprängdes och sjönk utanför Tyne i England den 2 september 1914, som första svenska fartyg att falla offer för första världskriget. Under tiden som nödmeddelandet SOS sändes ut, föll antennen ned.

Första svenska privatägda fartyg med radiostation var bogserbåten Max i Göteborg, installationen var klar den 27 januari 1912. Då båtens ägare var sillexportörer, kunde fartyget rapportera in fångstresultat från de inbogserade fiskepråmarna, vilket medförde snabbare försäljning av fisken. Konkurrensfördelen gjorde att fartyget fick radiomasten kapad, och fiskare vägrade sälja sin vara till båtens ägare.

Fartygsradio, det var så det började

Nu har du kommit till Fartygsradioavdelningen. Det var för kommunikation mellan fartyg och kustradiostationer som radion fick sina första kommersiella tillämplingar. Till lands fanns redan år 1900 ett väl utbyggt telegrafinät. Italienaren Marconi förstod nyttan av kommunikation mellan fartyg och land, och han både utvecklade sändare och mottagare och byggde ett företag för att tillhandahålla både utrustning och personal.