Apotekaren som blev radioamatör

I samband med presentationen av de fina QSL-korten från Olof Rydbäck i förra
numret (nr 70) av Nyheter från Radiomuseet noterade Bengt Lindberg att de var
sända till en apotekare John Fredrik Karlsson på Orust som var radioamatör och
hade anropssignalen SM6UA. Här ger Bengt Lindberg en presentation av honom.

Bild32

Radiomuseet har fått en unik samling QSL-kort, som tillhört SM6UA, apotekare John Fredrik Karlsson, SM6UA, från Carl-Axel Wannerskogs son. Se novembernumret av Nyheter från Radiomuseet. Med anledning av det har jag blivit ombedd att skriva några rader om vem denne radiopionjär var. Jag har vid tidigare tillfällen hållit föredrag om SM6UA, bl.a. vid ett medlemsmöte i Radiohistoriska Föreningen 2013.

Jag blev intresserad av att ta reda på lite om SM6UA redan på 1970-talet, då jag hade skaffat en sommarstuga på Orust nära det apotek, där SM6UA arbetade, och granne med det hus där John Fredrik Karlssons son Bertil Källar (SM6UB), bodde.

Karlsson föddes i Värmland och utbildade sig till apotekare. 1902 kom han till apoteket på
Kårehogen, Orust, som apoteksassistent. När gamle apotekaren på Kårehogen dog 1905, övertog Karlsson apoteket som ordinarie apotekare. När apoteket flyttades från Kårehogen till annan plats på Orust 1925, var Karlsson inte intresserad att följa med utan sökte sig till storstaden Göteborg och byggde upp det nystartade apoteket Korpen vid Redbergsplatsen. (Nuvarande Halta Lottas krog.) Han förblev apotekare vid Korpen till sin pension 1936, då han flyttade tillbaka till sin fädernegård i Värmland.

Redan tidigt var Karlsson intresserad av teknik och då speciellt av radioteknik Han lär ha haft den första radioapparaten i landet. Han experimenterade med radiosändning och körde radio redan innan det fanns internationella bestämmelser för amatörradiosändning. Han var drivande med att införa elektricitet på västra Orust. Elektriciteten infördes på orten 1910 och, vad jag kommit fram till, var det växelström, vilket ju hade betydelse för att Karlsson skulle kunna driva sina transformatorförsedda sändare. (Vanligtvis installerades likström vid denna tid.)

 Bild33
John Fredrik Karlsson framför huset med radiostationen cirka 1923. Apoteket skymtar till vänster

1924 infördes bestämmelser för amatörradiosändning och anropssignaler började delas ut. 1925 fick John Fredrik Karlsson, 58 år gammal, signalen SMUA och var då den äldste radioamatören i Europa och kallades av många för Old John.

1929 infördes siffran i anropssignalen, och Karlsson fick då signalen SM6UA. 1929 infördes också krav på kunskap i telegrafi 50 tecken per minut för att få nyttja amatörradiosändare. Ett antal amatörer försökte att avlägga CW-prov. SM6UA, då 62 år gammal, var de ende som klarade provet vid första tillfället.

1930 införde SSA distriktsledare. SM6UA blev förste DL6.
1933 erövrade han WAC-diplom (Worked All Continents).
1934 blev han ordförande i SSA.
1935 bildades NARU (Nordic Amateur Radio Union) hemma hos SM6UA vid Redbergsplatsen.

I samband med att andra världskriget bröt ut blev amatörradio förbjudet. Privata radiostationer skulle lämnas in till myndigheter. SM6UAs utrustning lär ha lämnats till polisen i Karlstad. Vad som sedan har hänt med den har jag inte kunnat få klarhet i.

Viss materiel fanns kvar på Kårehogen och övertogs av SM6UAs son, Bertil Källar SM6UB. Det var bl.a. en sändare från slutet av 20-talet och flera fotoalbum med bilder dels från SM6UAs stationer och dels från amatörer, som SM6UA hade haft kontakter med. Under 70-talet lämnade Bertil Källar detta till mig. Sändaren har jag kvar (den fungerar fortfarande) och fotoalbumen finns i RM: s bibliotek.

Bild34
SM6UA med sin hustru i shacket vid Redbergsplatsen. Hustrun visade också intresse för radion. Hon lär ha kunnat CW.
Hon stod ofta för en uppskattad förplägnad i samband med de många radiomöten –UA hade i sitt hem.

John Fredrik Karlsson dog 1940. Några år senare skrev SM5WL, Hans Eliasson i QTC följande: UA förblev vår ordförande till sin död sommaren 1940. En för tillfället till tystnad tvingad amatörvärld sörjde honom djupt. Han trodde på amatörradiorörelsen som ett medel att skapa förståelse mellan folken. Må vi amatörer i all framtid få arbeta vidare på den uppgiften.”

Bengt Lindberg

Det här inlägget postades i Radioinfomation och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.