Områdesansvarig:
Dag Johansson
dagjohansson44(a)gmail.com
Telefonnätet byggdes först ut i form av privata stadsnät, men då Kungliga Telegrafverket i slutet av 1800-talet upptäckt fördelarna med tekniken köptes de privata näten upp, och Rikstelefon-nätet bildades. Eftersom flera abonnenter ofta delade på samma telefonlinje användes små växlar, ibland inbyggda i telefonen som så kallade mellanapparater, för att växla önskad telefonapparat till linjen.
Telegrafverket började också under 1890-talet att konkurrera med L M Ericsson när det gällde tillverkning av telefonapparater. Dessa tidiga modeller hade lokala batterier för att strömförsörja telefonens mikrofon, och en vevad växelströmsgenerator för att ge ringsignal hos den manuella växeln. L M Ericsson fick en stor internationell försäljningsframgång med sin bordsmodell ”Taxen” eller ”Skelettelefonen”, som var den första modellen med kombinerad hörtelefon och mikrofon – en telefonlur.
Under tidiga 1900-talet började batterier till telefonernas strömförsörjning i stället att placeras centralt i telefonväxeln, och abonnenternas telefoner kunde göras mindre. År 1924 driftsattes Sveriges första automatiska telefonväxel av L M Ericsson i Stockholm, och anslutna telefoner började använda fingerskiva för att automatisk ange önskat telefonnummer.
År 1930 lanserade L M Ericsson världens första telefon med kåpa i plastmaterialet bakelit. Denna modell blev med små designförändringar vanlig in på 1960-talet, då den nya telefonen Dialog i termoplast lanserades. Sedan den första digitala AXE-växeln driftsatts 1977 i Södertälje av Ellemtel, L M Ericsson och Televerkets gemensamma bolag, kom knapptelefonen Diavox att bli den vanliga telefonen för att utnyttja nya tonvalsteknikens telefontjänster, med hjälp av sina
extraknappar [*], [#] och [R].
Telefonnummer till större arbetsplatser och telefonstationer i Göteborgsområdet år 1945
Telefonstationer i Göteborgsområdet (PDF, öppnas i ny flik)
Större arbetsplatser i Göteborg (PDF, öppnas i ny flik)