Champion Radio och Gösta Bäckström

Champion radio förknippas antagligen mest med förstärkare och möjligen också med ingenjören Gösta Bäckström. Jag har tyvärr inte fått fram någon säker uppgift om när företaget startade, men den första annonsen från dem i Populär Radio är införd i septembernumret 1937. Den handlar om radiorör av Champions eget märke. Nu var det ju inte så att de hade startat rörproduktion i Stockholm, utan rören var importerade och tillverkaren hette Champion Radio Works i Danvers, Massachusetts, USA (grundat 1927) så därför har de helt enkelt döpt sitt eget företag därefter. Det är inte nödvändigtvis så att företaget startade exakt när annonsen infördes. Där står för övrigt ”Våra priser äro ånyo sänkta”, som väl borde innebära att de varit i branschen någon tid innan. Det kan dock vara ett säljknep också för äldre belägg än detta har jag inte hittat. Däremot hävdar Tretti.se i en liten historik om företaget att det startades 1938, men då var det bevisligen redan igång med verksamhet. Hur som helst kostade de i annonsen på att ta hela baksidan på tidningen och röd färg utöver trycksvärtan, så nog är det meningen att synas ordentligt. Intressant nog handlar den fortsatta annonseringen mest om byggsatser till radioapparater, även om rören förstås nämns ibland också. Byggsatserna kom först från amerikanska Meissner och i Populär Radio nr 2, 1938, presenteras en 7+5-rörssuper redaktionellt såsom projekt för amatörbyggare, vilket nog kan ha gett företaget viss draghjälp.

Den ursprungliga adressen var s:t Eriksgatan 54, men redan den 1:a maj 1938 flyttade Champion till Polhemsgatan 38, som de skulle komma att bli kvar på under många år. Inför det passar de på att annonsera på ett helt uppslag i Populär Radio och där presenteras byggsatser och rör, men också ett par förstärkare på 30- respektive 60-Watt. I samma tidning lyckas de i julinumret också placera en 50-Watts förstärkare som byggprojekt i en artikel. Champions strategi verkar faktiskt vara att annonsera ofta, inte sällan stort och frikostigt, i Populär Radio, för att sedan få sina produkter placerade som byggprojekt i artiklar. Möjligen får de honorar om de själva är upphov till artiklarna, som kanske sedan tas ut som annonsplats. I december 1938 introduceras en fyrarörs växelströmssuper, som byggprojekt. Det är sannolikt en byggsats importerad från Italienska tillverkaren Geloso, eller åtminstone huvudsakligen byggd på delar från dem.

Den första tillgängliga reklambroschyren för Champion radioapparater är för säsongen 1938-39. Här presenteras två radiomodeller. Typen G58, som är en växelströmssuper, har en tiotums elektrodynamisk högtalare och följande rörbestyckning: 6T5, 6A8G, 6K7G, 6Q7G, 6V6G och 5Z4G. Magiska ögat är det relativt ovanliga 6T5, medan resten av rören torde vara mer kända och tämligen moderna för sin tid. Apparaten har långvåg, mellanvåg och även kortvåg. Typ G44, är en fyrarörs super för batteridrift i stationär modell. Rörbestyckningen är: 1C6, 1A4, 1F6, och 1F4. Liksom den större G58:an, har den LV-, MV- och KV-områden. Båda verkar utgå från byggsatser levererade av Geloso. Förutom radiomottagarna finns också förstärkaren G17, med i broschyren. Den ska lämna tio Watts distortionsfri uteffekt och rören som används är: 57, 53, 53 och som likriktare ett 80.

Den här satsningen på ett säsongsprogram med radiomottagare för konsumentmarknaden blev inte typisk för det Champion ägnade sig åt, men troligen var det ändå ett seriöst försök att slå sig på produktion av färdigbyggda apparater till radiohandlarna. Det är ett blygsamt utbud och lite märkligt också eftersom chassierna som används verkar kunna köpas som byggsatser även från andra grossister av radiomateriel. National radio, Radiokompaniet och Hansa radio, saluför samma eller åtminstone snarlika och även Champion erbjöd ju apparaterna som byggsatser. För mig verkar det lite som en felsatsning, som aldrig kunde ha funkat i konkurrensen med större tillverkare ändå. Trots det så kommer det visa sig att Champion genom åren gör nya försök med en och annan färdigbyggd radio.

Annars finns det nog de som också förknippar Champion med en rörhandbok, som trycktes i olika upplagor genom åren. Den första utgåvan kom troligen 1939 och kostade då 30 öre. Grundmaterialet är säkert levererat av rörfabrikanten, eftersom tabeller och andra uppställningar har text på engelska, men det finns översättning av de vanligaste begreppen i marginalerna och på en särskild sida med ordlista. Så småningom växer utbudet av rör och senare reviderade upplagor innehåller data över allt fler typer. Under 1940 utkommer ännu en bok från Champion. Den heter ”Handbok i förstärkarteknik” och är skriven av ingenjören Gösta Bäckström. Hans funktion i företaget beskrivs som teknisk chef i katalogen för 1941. Det är troligt att Bäckström var med redan från starten och han är starkt förknippad med Champion radio, men om han bara var anställd chef eller hade egna ekonomiska intressen i företaget är något oklart. Mer om detta lite längre fram.

Under 1940-41 kommer nya byggprojekt i Populär Radio. Något tas om hand av National radio, men ett par stycken artiklar är nu direkt signerade av ingenjör Gösta Bäckström själv och där framgår också att han företräder Champion radio. Företaget annonserar också flitigt för sina olika produkter. Katalogen innehåller radiodelar av alla slag, liksom ett antal radiobyggsatser, men den heter ändå ”Champion ljudsystem 1941” och det är tydligt var fokus ligger. Det finns förstärkare på 10-, 30- och 60-Watt i olika utföranden och kombinationer med grammofon eller centralradio. Även kompletta anläggningar med förstärkare, högtalare och mikrofon i stora väskor, avsedda för ”refrängsångaren” i den tidens orkestrar, erbjuds i olika varianter. Kriget pågår förstås, men Champion försäkrar att deras lager är stora och att praktiskt taget allt kan levereras omgående. Så lät det dock hösten 1940, men när vi når 1942 har annonseringen minskat och det kommer inga nya byggprojekt i Populär Radio, som kan associeras med Champion.

Stiltje råder även 1943, men i majnumret 1944 kommer en artikel signerad Gösta Bäckström igen. Det handlar som tidigare om att bygga en radiomottagare, men nu är det inga amerikanska rör inblandade och utöver färdiga spolsatser med omkopplare från danska Torotor, verkar konstruktionen kunna vara Bäckströms egen. De nya rören i 20-serien används och bestyckningen är den för tiden klassiska: ECH21, ECH21, EBL21 och AZ1. Annonseringen är fortsatt sparsam, men under sommaren -44 så lanserar de en gitarrmikrofon och i maj 1945 gör de reklam för rörprovaren Atlantus. Champion var en av många firmor som specialiserat sig på import av framförallt amerikanska rör och radiokomponenter. När nya fredsåret 1946 väl kommer annonserar de bland annat med rubriken ”Amerikanytt”. Antagligen för att båtlaster äntligen kommit med produkter från USA. De är dock långt ifrån ensamma. En rad grossistföretag i elektronikbranschen erbjuder importprodukter igen och tidens annonsering präglas av frasen ”åter i lager”. Champion erbjuder också nyheter i form av olika mätinstrument, katodstrålerör och sändarrör, som ytterligare breddar sortimentet.

Frågan är om förstärkarna alltjämt är den viktigaste hörnstenen i företaget. Under 1946 kommer en byggsats till en liten 8-Watts förstärkare för allström, med rör ur europeiska brunnssockelserien. I december samma år kommer också den första förstärkaren i en serie som bär Gösta Bäckströms tydliga prägel. Den heter GM 50 och lämnar 50-Watt ut med hjälp av fyra 6L6:or. Frontpanelen är lutande och kåpan har den typiskt osymmetriskt välvda formen. När det handlar om att sälja mätinstrument och komponenter, så kostar Champion på helsidor under 1947, men förstärkarna annonseras på halv- eller kvartssidor. Kanske ser jag ett mönster här som egentligen är betydelselöst, men jag tror förstås inte det. Faktum är att i december 1947 införs en annons i Populär Radio, som erbjuder förstärkare från Champion Ljudsystem. Inom parentes står: ”ing. Gösta Bäckström” och adressen är Kungsholmstorg 2, Stockholm. Något hade hänt, som gjort att den tekniske chefen i företaget valt att gå sin egen väg. Det kan ha varit oenighet om vilket utbud de skulle satsa på eller något liknande. Det kan förstås också ha varit ren äventyrslust eller entreprenörens önskan att vara sin egen chef. Hur som helst kommer i februari 1948 en annons som klargör: ”Nytt bolag – men med för alla välkänd personal” Här presenteras tre nyckelpersoner med Gösta Bäckström själv i spetsen, med titeln verkställande direktör. Kontorschef är ingenjör Joel Bäckström (möjligen en bror till Gösta, men tyvärr inte verifierat) och på ”Exp och lager” Herr Birger Frölinger. Alla namnen åtföljs av texten ”f.d. Champion Radio”. Det står att företaget ”Elektriska AB Champion” har hand om all tillverkning och försäljning av Champion Ljudsystems produkter. De har också fått generalagentur för Astatic, S.G.Brown och Colvern. Därtill säljer de Raytheon radiorör – inte längre Champion alltså – och Sinus högtalare med mera. I nekrologen efter Gösta Bäckström som infördes i DN den 4 april år 2000, nämns att Bäckström bildade Champion Radio och därefter år 1941 Champion Ljudfilm som sedermera övergick i Elektriska AB Champion, från 1949 AB Gösta Bäckström. Här finns förmodligen förklaringen till att två företag i samma bransch kunde existera parallellt under nästan samma namn.

Det dröjer ända till april innan en annons i Populär Radio klargör att Champion Radio faktiskt finns kvar på gamla adressen, Polhemsgatan 38, och att de har en nyutkommen katalog som kan rekvireras. Adresserna blir med tiden flera och huvudkontoret hamnar på Rörstrandsgatan 37, men Polhemsgatan 38 och ytterligare något ställe är kvar som filialer. De säljer mätinstrument, chefstelefoner, radiorör, radiodelar, kabel, ledningar och verkstadsutrustningar, men det står inget om förstärkare. Senare annonserar El. AB Champion den nya bilradion, typ 78, från Sound radio. Det dröjer till november innan det gamla Champion Radio annonserar igen. Vid samma tillfälle annonserar även Bäckströms nya företag. Bilradion från Sound är nu med i utbudet från gamla Champion, medan Gösta Bäckström endast annonserar förstärkare.

På nätforum förekommer uppgifter om att Gösta Bäckström skulle ha köpt Champion Radio 1949. Det kan nog bara delvis vara sant och då snarare i betydelsen att han köper ut sig – eller köps ut. Splittringen av företaget sker bevisligen tidigare än så. Champion Radio fortsätter också att existera som eget företag och gör faktiskt så än idag. I Populär Radio nummer ett 1950, framgår att Elektriska AB Champion bytt namn till AB Gösta Bäckström och förvirringen minskar något när det gäller att skilja företagen åt. Det kan inte uteslutas att förhandlingar mellan parterna lett till att endera betalat den andre ekonomisk ersättning på något sätt och det är också möjligt att de kommit överens om vem som borde få sälja vad, under vilket namn. Det framgår förstås inte av ovannämnda nekrolog och källor i övrigt saknas. Tyvärr vet jag alltså inte mer om detta i dagsläget.

Företaget Champion radio satsade i alla fall redan 1948, återigen på att producera radio för konsumentmarknaden. Satsningen var blygsam och det rör sig bara om en bärbar batteriradio, men inriktningen ska komma att fortsätta under några år framöver. Det är nog möjligt att de producerar modellen, som enligt bytesprislistan ska heta C 359, själva. Annars kommer de också att sälja apparater från andra tillverkare. Sound bilradio ingår redan i utbudet och kommer göra det en god bit in på femtiotalet och mottagare från Smith/Scaniavox säljs så småningom också av Champion. Det är väldigt svårt att hålla isär vad som skulle kunna vara egna produkter gentemot det som är partiförsäljning av andras. Troligt verkar dock vara att Champion inte ger sig på att producera några nätanslutna apparater själva längre. En resemottagare krävde ingen S-märkning så länge den bara kunde köras på batterier. Naturligtvis kostade provningen en del pengar och dessutom måste en eller två apparater ”offras” vid testerna, men det är nog ändå inte huvudorsaken till att man avstod från att bygga nätanslutet. Det blev modernt med reseapparater efter kriget och när en nyutvecklad modell inte behövde underkastas en tidsödande process med provning och godkännande, så kunde den vara ute på marknaden nästan omedelbart. Om Champion själva verkligen byggde dem så var det nog inte heller i så stora serier och det är troligt att de rättade produktionen efter beställningar och inte tillverkade särskilt mycket i förväg att ha på lager.

Satsningen på reseradio fortsatte med en ny modell redan till säsongen 1949-50. Den heter enligt bytesprislistorna C 449 och försäljningspriset var 198 kronor utan batterier. Samma som för fjolårets modell. Möjligen var det strävan efter minskad storlek och/eller batteriförbrukning som gjorde att de sedan kom att släppa två nya reseapparater under 1951 och ytterligare en under 1952. Kanske var konkurrensen hård på området. Många radiotillverkare satsade på batteridrivet under den här tiden, så det är ganska troligt. Champion fick ner priset till 165 kronor för typ D 749 och 180 kronor för E 749, båda från 1951. Dessa apparater står dock även förtecknade under Smith Radio i byteslistan, så antingen rör det sig om Scaniavoxprodukter eller också byggde och sålde Champion även till Smith. För B 753, som kom 1952, hade de pressat försäljningspriset ända ner till 130 kronor. Det priset kan jag inte hitta någon konkurrent som kunde matcha i början av 50-talet, men det är kanske ingen egen konstruktion och produkt. Möjligen är det rent av ett exempel på tidig import från Japan. Likväl är det möjligt att Champion tillverkat den själva för de säljer den senare som byggsats och plastlådan, som är det som gör mig lite misstänksam, kan de naturligtvis ha beställt från någon svensk eller utländsk plastfabrik. Nya plastmaterial hade debuterat efter kriget och konkurrensen pressade priserna en del. Champions radioapparater är ovanliga idag, så de kan knappast ha sålt något vidare. Det behöver dock inte betyda att de var dåliga, utan snarare att de saknade upparbetade försäljningskanaler till radiohandlarna, som var tämligen märkestrogna vid den här tiden.

Trots det så fortsatte de att sälja radioapparater, men det är osäkert om de själva verkligen tillverkade någon mer. Jag håller för troligt att de faktiskt kan ha byggt eller i alla fall konstruerat det fåtal modeller som bär enbart deras namn och inte Scaniavox eller Sound. Åtminstone tror jag att de hade direkt inflytande över tillverkningen, även om den kanske inte skedde i deras egna lokaler. Möjligen hade Smith och Scaniavox också ett ord med i laget om produkterna och det är väl också troligt att Champion kunde ha synpunkter på Scaniavox produktion. Ett par intressanta upptäckter i form av annonser i Populär Radio, som jag noterat under faktainsamlingen till artikeln, talar faktiskt för att radioproduktion kan ha förekommit på Svenska Metallverken i Västerås. Redan i nummer 8 från 1947 söker de en ”radiointresserad yngling” och i nummer 12, 1950, så söker de en ”radiomontör”. Om radioproduktion alltså förekom vid Svenska Metallverken så bör det förstås ha varit åt märkena Scaniavox/Smith i första hand, men kanske även periodvis för Champion.

Komponenter och mätinstrument är ändå huvudområdet för Champions affärer. Chef efter Gösta Bäckströms avhopp blev Olof Bengtsson, men jag har inga ytterligare uppgifter om honom. En bit in på 50-talet börjar de också sälja surplus från i första hand amerikanska försvaret. Surplus – alltså utrangerad överskottsmateriel från militären (eller civila radioproducenters dito) – blir en del av utbudet från många elektronikgrossister och nästan en förutsättning för några andra företag, Hobby förlaget/Hobbex och Överskottsbolaget ej att förglömma. Även AB Gösta Bäckström säljer faktiskt surplus under en period. Bland Champions överskottsvaror dyker det också upp tomma skåp till radiogrammofoner under åren 1956-57. För 195 kronor säljer de ett begränsat antal möbler för inbyggnad av eget radiochassi och grammofonverk. På en av bilderna visas lådan till en Smith Superb vilket antyder att de även tar hand om och reglerar överskottet från Smith/Scaniavox produktion.

Annars verkar det vara slut med radioproduktion för Champions del strax före mitten av 50-talet. De övergick allt mer till att vara en ren grossistfirma och merparten av utbudet byggde redan då på import. Det gick fortfarande att köpa byggsatser från dem och däribland en TV-mottagare från danska producenten Torotor, men också den biten avvecklas under 1960-talet. Under 1964 blev de svensk generalagent för National Panasonic (sedermera bara Panasonic) och 1967 började de med elektroniktillbehör i konsumentförpackningar. Champion Radio köptes år 2002 av Order Hemelektronik i Helsingborg och är numera ett varumärke för deras importerade elektronikprodukter. Gösta Bäckström sysslade främst med förstärkare och hifi-utrustning, men senare gick även hans företag över till allt mer grossistverksamhet. I deras fall rörde det komponenter för radioindustrin i första hand. Företaget tycks inte längre existera och upphovsmannen själv lämnade ordförandeposten 1984. Gösta Bäckström gick bort i april 2000 vid en ålder av 86 år. Rörförstärkare på den svenska marknaden och företagen bakom, räknar jag med att ägna en framtida separat artikel åt. För det ändamålet tar jag gärna emot tips och faktauppgifter inom området.

Anders ”soda” Söderström

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Radioinfomation och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.