Reparation – TV

Tommy Hamberg, vice ordförande, är en av våra medlemmar som reparerar apparater. Han var TV-tekniker en gång i tiden, och nu använder han sin expertis i Radiomuseets tjänst. Här reparerar han en TV med flera fel.

Så här ser TV-n ut efter reparation

I bilden bredvid ser vi 7 brott i kretskortet som Tommy har hittat och lagat. Det vid pilen är svår att se, de andra är lättare!

Tv:n har troligtvis ramlat i golvet eftersom även höljet var trasigt på flera ställen.

Resultatet av Tommys arbete var en fin, fungerande TV.
Kretskort med flera lödningar

Baksidan med kretskort

Landmobil radio

Här är Radiomuseets område för Landmobil radio, vilket är den gemensamma beteckningen för Kommunikationsradio (kom-radio), Personsökare, Privatradio och Mobiltelefoner från 1940-talet och senare och för frekvensområden från 27 MHz till 470 MHz samt upp till 2500 MHz för telefoner.

På hyllorna längs långväggen ser vi först, längst ned, tre gröna lådor som är polisradio från 40-talet. Det är sändare, mottagare och kraftaggregat med en storlek som fyllde hela bagagerummet. Längre upp och åt höger finner vi kom-radio i flera utvecklingsfaser. Längre åt höger är modernare apparater som blir allt mindre med åren. Därigenom blev det möjligt att även tillverka kom-radio i fickformat, vilket vi kan se i en glasmonter. Här kan man följa utvecklingen efter årtal: ju mindre desto nyare. vilket beror på ökad användning av transistorer som kom i slutet av 50-talet och ersatte de strömslukande radiorören.

Allra nyast och modernast är en liten kom-radio i glasmontern. Den är från danska TP Radio och har den allra nyaste tekniken inom detta radioområde. Den kan täcka 100-tals kanaler inom ett helt frekvensområde samt användas för överföring av tal, tonsignalering och data.

De ovan nämnda apparaterna var genom ett licenssysten förbehållna taxi, åkerier, kommuner och många företag liksom statliga institutioner. Men så småningom blev trycket från privatpersoner stort varför man även kunde köpa så kallad privatradio, som användes till exempel i jakt och sport-sammanhang. Det finns flera exempel i glasmontern.

Längst bort till höger står stora skåp som är basstationer, vilka användes som fasta enheter med en central funktion i radiosystemen, oftast med en högt placerad antennmast.

Till sist har vi mobiltelefonen som i storlek också följer årtalen. Förr var de ju bara telefoner, men har nu utvecklats med dator, kamera med mera.

Reparation – Tefifon

Museet äger flera Tefifoner, de flesta fullt fungerande. Ibland behövas en reparation, och i juli satt Lennart Nilsson och bytte pickup-en på tre stycken apparater. Här ser vi en av dessa under reparationen, och bredvid en bild av en Tefifon i komplett skick, RM 6305.

Om du inte redan har hört det fina ljudet från en Tefifon, kom gärna in och lyssna

    Fotograf: Lars Lindskog

      Görans Radio & TV verkstad

      Alltsedan radions barndom på 1920 talet har det funnits ett behov av att laga trasiga apparater. I början var det ofta cykelverkstaden i byn som svarade för service och försäljningen av nya apparater. När TVn kom på 1950 talet så fick teknikerna vidareutbilda sig för att klara dessa.

      Eftersom apparaterna ofta var stora och folk inte ville missa kvällens TV program så fick teknikerna åka hem till kunden. Det myntades då uttrycket flygande service efter firman Landerö som hade ett flygplan med snurrande propeller på taket på servicebilarna. TV teknikern hade då en väska med ett universalinstrument, rör, kondensatorer, motstånd med mera samt verktyg och en lödkolv.

      Man klarade att laga 95% av apparaterna i hemmet, annars fick den tas med in till verkstaden. Kunden fick då ofta en 17 tums låne TV, för man kunde ju inte missa kvällens program.

      Ofta var det en hemmafru iförd morgonrock som öppnade dörren och ville bjuda på kaffe. Det kunde bli mycket kaffe under dagen, men man kunde ju tacka nej. Det värsta var närgångna hundar som snodde skruvmejseln och tuggade på den. En TV tekniker fick se ett tvärsnitt av svenska hem. Ibland en flott villa med swimmingpool inomhus, ibland en knarkarkvart med endast en soffa och en TV som inredning.

      Från Radiomuseets Audiogude

      RADIOMUSEET SOM REKVISITAFÖRRÅD

      Det förekommer ganska ofta att vi hyr ut apparater till filminspelningar, men inte lika vanligt till teatrarna.

      Men jag minns faktiskt att jag var på föreställningen och hörde hur morseskrivaren knattrade fram ett meddelande och att Dag Malmberg gick fram och läste budskapet om att Lasse Brandeby var på väg.

      Lasse Brandeby i Dödsdansen på Aftonstjärnan
      Pressrelease från Teater Aftonstjärnan

      ”Dödsdansen, denna svarta komedi, där August Strindberg beskriver ett synnerligen stormigt äktenskap, skrivet med glimten i ögat. Med Lasse Brandeby, Sara Wikström och Dag Malmberg i rollerna är det bäddat för en rolig, annorlunda föreställning spelad på Teater Aftonstjärnan, Göteborgs svar på Strindbergs Intima Teater. Premiären blir den 11 augusti och spelas sedan varje kväll under sensommarens stora evenemang i Göteborg, KULTURKALASET och därefter varje helg i augusti och september. Uppsättningen är en samproduktion med Folkteatern, som sedan tar ut föreställningen på turné i VG-regionen. Föreställningen regisseras av Erik Ståhlberg. Repetitionsarbetet pågår.

      Biljetterna till Aftonstjärnan släpps fredag den 8 juni. Presskonferens 7 augusti, inbjudan kommer i början av augusti.”

      Matts Brunnegård

      Inskannad serviceinformation

      Radiomuseet har skannat in serviceinformation för äldre svenska radioapparater.
      Det gäller:

      • Luxor
      • Radiola
      • Centrum
      • Kungs
      • Aga

      För Luxor har det nyligen tillkommit ett flertal scheman för de äldsta apparaterna.

      De inskannade servicehandböckerna finns tillgängliga för medlemmar via den interna nedlemssidan, men också för övriga via Områden / Rundradio / Servicehandböcker. De som inte är medlemmar kommer dock inte åt beskrivningar och kretsscheman. För att komma åt dem måste man kunna logga in på den interna medlemssidan.

      Nu kan man också söka på serviceinformationen i en sökruta överst på sidan. Där kan man få träff på även det som inte är inskannat. Man kan också begränsa sökningen till inskannat material.

      Om man vill ha information som inte är inskannad, eller om man inte är medlem, så kan man kontakta museet för hjälp med att kopiera den mot ersättning. För att komma åt inskannade beskrivningar och scheman är medlemskap att rekommendera. Då stödjer du också museets verksamhet.

      Viktor Ohlsson

      ATT HANDSKAS MED MUSEIFÖREMÅL

      Det finns en principiell skillnad mellan offentligt ägda museer och historiska samlingar som drivs på förenings-och/eller ideell basis. Denna skillnad – förutom driftsformen – innebär två olika förhållningssätt till det historiska materialet och dessa förhållningssätt kompletterar varandra ypperligt:

      Den offentligt ägda samlingens förhållningssätt innebär ”frusen tid”: all användning upphör, all fortsatt förslitning avbryts, materialets nedbrytningsprocesser saktas ner så långt det är möjligt och föremålets kunskapsinnehav bevaras och sparas. Den ideellt drivna samlingen gör på precis motsatt sätt: man iståndsätter föremål, visar historien i drift och återskapar upplevelser från det förflutna.

      För Radiomuseets del innebär detta en viss komplikation eftersom vissa föremål i museet tillhör en offentligt ägd samling, nämligen Göteborgs Stadsmuseum, och vissa föremål ägs av Radiomuseet. Detta ger i och för sig en unik möjlighet att kombinera de två förhållningssätten vid studiet av radiohistoria:

      Genom Radiomuseets föremål kan man t.ex. återskapa ljud, uppleva operatörens arbetssätt och -villkor och i Stadsmuseets föremål kan man göra exempelvis materialanalyser, undersöka komponenter. ( Detta gäller även så till synes ovidkommande detaljer som nätkabelns material och utseende).

      För föremål i offentliga samlingar gäller därför att man aldrig reparerar, aldrig renoverar.

      Nyskicket, som ofta eftersträvas hos de ideella föreningarna, är historielöst. Användning ger spår av nötning som också är historia. De åtgärder som görs på offentligt ägda föremål innebär bara att man försöker hejda nedbrytningsprocesser och att de håller att visa. Det senare åstadkommes oftast genom stödkonstruktioner, där det tydligt framgår att de inte är en en del av föremålet och att de i varje läge kan tas bort.

      Om någon del måste bytas ut för att föremålet skall kunna ställas ut (t.ex. ett skadat stödben), sparas den som en del av föremålet.

      Delar av detta förhållningssätt är mycket väl tillämpligt även på Radiomuseets eget material: byta gärna ut och sätta i drift radiohistoriskt material, men spara alltid originaldelarna. Detta skall naturligtvis inte drivas in absurdum; man skall inte behöva spara en hög med skärvor eller kross. Dessa tankegångar kan tjäna som vägledning vid arbeten i Radiomuseet och
      en förklaring till varför Stadsmuseets föremål ej får iordningställas på samma sätt som Radiomuseets eget materia

      Barbro Ilvemo
      Intendent vid Göteborgs Stadsmuseum,
      Enheten för samlingar

      Tidigare införd i Audionen nr 1, mars 1998

      Fotnot: För närvarande finns inga av Stadsmuseets föremål på Radiomuseet. dock, vi hoppas att någon gång i framtiden ånyo kunna låna in och visa några av dess klenoder tillsammans med våra egna föremål

      Färg, videobandspelare och satellit-TV

      År 1970 började färg TV sändningar och då krävdes nya apparater igen. Samtidigt med färg TV kom även videobandspelare med kassetter. Först var Philips med en modell som klarade en timmas speltid. Sedan kom det konkurrenter. SONYs Betamax hade längre speltid och bättre upplösning. Samtidigt hade JVC i Japan tagit fram en bandspelare som dom kallade Video Home System VHS. Bild och ljudkvalité var sämre än föregångarna men priset var betydligt lägre så den slog ut de andra systemen och blev marknadsledande. Fjärrkontroller kom också i början av 70 talet.

      Sedan kom Satellit TV som gjorde att man kunde se många kanaler. TV 4 startades också plus flera andra Svenska kanaler. Alla apparater under nittonhundratalet var så kallade tjock TV med bildrör. Sedan kom revolutionen med platt TV i större och större storlekar.

      Museets Philipssamling

      Museets samling har under åren fått in 809 Philips apparater, varav 245 finns på museet i dag, enligt registret. Av dessa är 78 rundradiomottagare, och vissa av dem är duplikat. Man måste ändå säga att vi har väldigt många Philips radioapparater, och på ganska många finns en notering: Fungerar bra – trots att apparaten kommer från 1930-talet. En eloge till Philips för bra kvalité, och till våra medlemmar som ser över, reparerar och håller i gång apparaterna.

      Här ser vi en välbekant radio – ett exempel står i Hugo Hammarsal och ett i Rundradioutställningen. Båda fungerar utmärkt, enligt databasen, och visst har vi hört dessa någon gång. Det finns en till av samma modell som saknar högtalare, rattar och bakstycke – den är magasinerad.

      RM04750 och RM05944, Radiomottagare med långvåg och mellanvåg samt grammofoningång. För växelströmsanslutning. Nypris var 295:-, vilket motsvarade ca 268 arbetstimmar för en industriarbetare.

      Rörbestyckning: E455, E452T, E499; C443, 506; Fungerar utmärkt bra.

      Philips rundradiomottagare, Typ: 834 A, Serienr:76802 F, Tillverkningsår: 1933 – 34.

      Styrelsen

      Digitalisering av SK6RM

      Vår amatörradiostation SK6RM är en populär och angelägen attraktion på vårt fina radiomuseum. Stationen är dessutom en av Sveriges Sändareamatörers SSA besöksstationer.

      Amatörradiohobbyn är ju teknikintensiv och precis som alla andra teknikområden digitaliseras flitigt även här. Inte så att vi låter internet ta över trafiken utan den går givetvis per radiovåg i båda riktningar. Däremot ger internet och modern IT-teknologi oss nya roliga möjligheter att kommunicera, verifiera och experimentera. Ska vi dessutom locka nya och unga personer till vår hobby är det digitala ett helt nödvändigt dragplåster.

      Väl medvetna om detta gjordes i januari 2022 en ansökan till Radiostiftelsen om medel för att digitalisera vår radiostation. Stiftelsen beviljade välvilligt 20.000:- till projektet och här kommer en kort redovisning vad som hänt i vår radiohörna.

      Grundstenen är en ny modern radiotransciever (sändare+mottagare) som är datoranpassad. Det innebär att radion har ett USB-uttag och kan den vägen styras och kommunicera med en dator. För detta ändamål har även en liten snabb och kraftfull mini-PC plus en rejäl bildskärm införskaffats.

      Utöver dessa komponenter har vi även skaffat en web-baserad radiomottagare som sitter på ett ”hemligt” ställe med tyst och ostörd radiomottagning. Tyvärr är radiomiljön på vårt tak ganska störd av allt brus som numera finns i vår urbana miljö. Vi kan nu sända från radiomuseets tak men lyssna med hjälp av internet från en tystare plats. Något som DX-arna redan gör och då från ännu tystare antennplatser uppe i Norrlands fjällvärld.

      Vad kan man då åstadkomma med datorns hjälp på amatörradiobanden? Jo datorn är ju otröttlig och energisk och det finns fiffiga algoritmer som hjälper till. Genom digitala tekniker kan man sända meddelandet upprepade gånger i en kodad form och med felkorrigerande protokoll. Det gör att signaler som inte ett mänskligt öra kan höra ändå vaskas fram i brus och fading.

      Det tar lite längre tid och meddelandena är kortfattade men kommer ändå fram per radio. I dessa radiosessioner diskuterar vi inte väder och vind precis, utan man meddelar var man bor (en koordinat) vad man heter, i vårt fall SK6RM, och hur bra eller dåligt man uppfattar motstationen via en signalstyrkerapport i decibel. Det går att överföra signaler som ligger 20 dB under brusnivån och det är riktigt svagt.

      Det finns många olika modulationsmetoder och just nu är en metod som heter FT8 flitigt använd. Det finns andra digitala metoder också allt från TV, fjärrskrift till vanlig radiobaserad TCP/IP som länkas ut på vårt vanliga internet. Dvs skulle Internet helt gå ner i en del av världen kan radioamatörerna fortfarande nå varandra eller fungerande internet i en annan världsdel. Bra ur ett prepping-perspektiv.

      Tilläggas ska att gammal hederlig morsetelegrafi också är en digital metod och då har vi modemet och avkodaren inbyggt mellan våra öron. Mycket praktiskt och driftsäkert.

      Hur går detta med FT8 till på SK6RM då? Jo vår nya radiostation skickar och tar emot den digitala trafiken. Avkodning, presentation och loggning görs en lokal på dator och man kan i realtid med hjälp av internet snabbt få ett kvitto på var och hur SK6RM hörs globalt.

      Sändareffekten är blygsamma 30 Watt och på bilden nedan ser vi markeringar var SK6RM hörts en eftermiddag på 15-metersbandet. En dag med bra radiokonditioner när vi lätt når bort till Japan/Indonesien via vår riktantenn på taket. Två flaggor i Brasilien blev det av bara farten trots att antennen pekade österut. I detta fall har all trafik gått till och från museet, dvs inte via vår fjärrmottagare.

      Fascinerande och lärorikt samt ett bra pedagogiskt verktyg för att visa våra besökare hur radiovågorna studsar iväg i jonosfären. Olika frekvensband har olika utbredning och tid på dygnet spelar roll.

      Det var ändå radioamatörerna som en gång i tiden visade att kortvåg kunde vara en riktigt bra kommunikationsmetod och den står sig fortfarande trots satelliter och fiberlänkar.

      Välkomna till SK6RM för att titta, lyssna, lära och begrunda.

      Martin Björkman SM6EHL (projektledare)

      Några tekniska data:
      Radiotranceiver: ICOM IC7300 100W
      Remote WEB-mottagare: Kiwi SDR med Beagle-bone back, trådlöst bredband
      Dator: ASUS mini-PC, Ryzen-7, minne: 16 GB SIM + 1 TB ddr-disk, OS: Win-11
      Skärm 24 tum på gasarm, trådlös mus + tangentbord

      En stämningsbild från SK6RM under pågående FT8-trafik